Denis Mukwege: ”Hatet ska inte få segra”

Det är en svårt chockad och medtagen Denis Mukwege som just nu befinner sig i Sverige tillsammans med hustrun och döttrarna för att återhämta sig efter mordförsöket på honom kvällen den 25 oktober. Dr Mukwege beskriver hur gevärspipor hölls tryckta mot hans huvud, hur döttrarna inne i huset hörde skott brinna av och trodde att han var död. Men hur han som genom ett under överlevde.
– Jag förstår inte varför detta gjordes mot mig. Jag vill skydda befolkningen i mitt land, och blir själv utsatt för detta våldsdåd.
Han berättar om sorgen efter sin personlige medarbetare som sköts ihjäl i försöket att skydda honom. De hade arbetat tillsammans i 30 år.
– Döden kom in i vårt hus och livet kommer aldrig mer att bli det samma för mig och min familj, konstaterar Denis Mukwege.
I stället för att fästa uppmärksamheten på sig själv, vill han nu utnyttja tillfället till att lyfta fram den situation som befolkningen i hans land lever under. Det som inträffade ska inte ha skett förgäves.
– Om jag, som bara bor hundra meter bort från högkvarteret för FN:s fredsbevarande styrka Monusco, kunde drabbas, hur stor är då inte otryggheten och rädslan hos kvinnorna ute i byarna som lever under denna laglöshet. Det som hände mig händer människor i det fördolda varje dag och det måste världen få veta.

Dr Mukwege beskriver hur landets straffrihet är total och talar om oron för att också Panzisjukhuset – en tillflyktsort för tusentals kvinnor som överlevt sexuellt våld – ska attackeras.
– Vi är där för att hjälpa och återupprätta dessa kvinnor, men vad händer om vi inte längre kan skydda dem och sjukhusets personal, undrar han.

Nu är det hög tid att omvärlden går från ord till handling, menar Denis Mukwege:
– Det är dags att det internationella samfundet sätter press på Kongos regering att garantera folkets säkerhet. Landets rättssystem måste reformeras och konflikterna få en lösning.

Även om Dr Mukwege inser att han måste ändra sitt sätt att leva, bli mer försiktig för sin och familjens skull, så är han fast besluten att återvända till sitt arbete vid Panzisjukhuset trots det hot han lever under.

– Panzisjukhuset är en plats för fred, dit alla är välkomna och jag kommer att fortsätta mitt arbete där. Jag slutar aldrig att predika fred. Min strategi är att besvara hatet med ännu mer kärlek, visa att ondskan aldrig kommer att segra. Att förmedla kärlek är för mig att vårda de sjuka och ge dem ett hopp.

Text: Noomi Lind och Maria Bard

Följ presskonferensen på www.pmu.se