En spark mot friheten

Allt stannar upp på idrottsarenan när en grupp tjejer och killar från Pingst i Jönköping kommer in. Platsen är ön Pemba, Tanzania och svenskarna tror att det beror på att de är vita, men får en annan förklaring: “Vi brukar inte ha kvinnor på arenan.”

Senare beslutar sig pingstungdomarna för att ställa upp med ett blandat kill- och tjejlag mot ett lokalt lag på samma arena. Det är en jättesensation som drar en publik på mellan tre och fyra tusen invånare – utan någon annonsering.

Pemba är till ytan stort som Gotland och har en halv miljon invånare. Klimatet är paradisiskt med kokospalmer och vackra stränder, men turismen har inte hunnit ta fart. Avståndet från fastlandet har haft en konserverande inverkan på kulturen. Samtidigt är förhållandet mellan ö och fastland fyllt av motsättningar och fördomar. Den sociala utvecklingen är låg, med hälsoproblem och hög arbetslöshet. Hiv är ett problem man hittills inte kommit så långt med och drogmissbruk är vanligt bland unga. Det är männen som har ledarpositionerna i samhället och som syns utåt, samtidigt som kvinnorna drar det tunga lasset i hemmen och på åkrarna. Fler pojkar än flickor går i skola, även om andelen flickor ökat på senare år. Många flickor gifts tidigt bort.

Idrott är stort på ön och det finns hundratals klubbar. Sent på eftermiddagen, efter bönen vid moskén och jobbet, när luften svalnat, möts man vid fotbollsplanen för att umgås. Förr var det uteslutande männens värld, men ett idrottsprojekt har nu även gett kvinnorna tillträde.
Ä Numera spelar kvinnor och män i blandade lag. Alla kvinnor går heltäckta officiellt utom på idrottsplanen, där är det ok med t-shirt, byxor eller kjol, berättar Christine Lindberg.

Christine och hennes man Henrik är medlemmar i Pingst, Jönköping, och har han under många år varit engagerade i idrottsprojektet, senast som volontärer för PMU. Deras församling har bland annat ett utbyte med det nationella pingstsamfundet FPCT, där ungdomar besöker varandras länder.

När PMU tillsammans med FPCT startade en sjukvårdsdispensär på Pemba, blev snart potentialen i idrotten som den samlande faktorn på ön, tydlig.
Ä Vi insåg att vi kunde använda idrotten som en plattform för att lyfta upp olika värderings- och samhällsfrågor, rasera murar mellan olika grupper och bygga relationer, säger Mikael Jägerskog, PMU:s koordinator för arbetet i Tanzania.

Idrottsprojektet startades 2006. Förutom att rikta sig till redan existerande klubbar, har man sedan dess bildat 86 nya. Huvudsakligen hålls seminarier för idrottsledare och lärare, och ungdomsläger. Förutom idrottsrelaterad undervisning och träning står ämnen som ledarskap, jämställdhet, demokrati, mänskliga rättigheter, hiv och aids, drogmissbruk och hälsa på programmet och projektet har utformats i nära samarbete med lokala ledare.
Ä Arbetet har varit en process, och det är viktigt att det får vara det, säger Henrik Lindberg. Ibland har vi fått hålla tillbaka när det inte varit moget för att ta upp ett ämne, för att återkomma med det senare.
Han understryker vikten av att bygga upp ett förtroendekapital, en tillit som att öppnar upp för nya frågor.

För att stärka kvinnorna riktar man sig medvetet till dem i de olika samlingarna och bjuder in dem i samtalet. Smågrupper bildas också för att underlätta för dem att komma till tals. Från att ha levt uppdelat, umgås kvinnor och män nu mer naturligt och pratar och skrattar tillsammans.

I början valdes kvinnor systematiskt in i olika förtroendeuppdrag. Numera sker det spontant. Allt fler kvinnor deltar i seminarierna.
Ä Tjejer som varit blyga, osäkra och återhållna vågar, när de blivit bekräftade, ta för sig allt mer, säger Henrik Lindberg. Det har varit en fantastisk resa att få se hur de blommat ut och växt som människor.

På frågan vad projektet betyder för dem svarar tjejer att det är en plattform för dem att utöva sina rättigheter, ett forum för att lära sig samhälls- och utvecklingsfrågor och en plats för glädje och gemenskap. Andra kallar det en frihetszon.
Ä Idrotten har öppnat en dörr för flickor och kvinnor till att känna sig jämställda männen. De har insett sitt värde och att deras insats behövs för samhällsutvecklingen, i stället för att de hålls instängda i hemmen, säger projektledaren Michael Changulla.
Han beskriver också hur projektet skapat en dialog mellan kvinnor och män där nya insikter fötts hos båda parter.

Det ansvar kvinnor tar för barnen och familjen är oerhört viktigt för samhället, framhåller Bengt Klingberg, koordinator för organisationsutveckling på PMU och medlem i Pingst, Jönköping.
Ä När de förstår sin betydelse och får mer att säga till om får det långtgående konsekvenser, säger han.

Att knyta till sig nyckelpersoner som vill se förändring är en viktig strategi i arbetet. En av de lärare som utbildats inom projektet är Msabaha.
Ä Som ensamstående änka med flera barn fick hon kämpa för att få tillvaron att gå ihop. I projektet såg hon en fantastisk möjlighet som hon ville bli en del av, berättar Christine Lindberg.
Numera är hon rektor i staden Wete och kontaktperson för alla kvinnliga och manliga lärare i norra delen av ön.
Ä Vi såg hur hon växte mer och mer för varje seminarium och hur både män och kvinnor fick allt mer respekt för henne och hennes åsikter, säger Christine Lindberg. Antalet kvinnor ökar också allt mer i seminarierna.
För två år sedan började Msabaha själv kontinuerligt samla hivsmittade personer till seminarier och har undervisat i ämnena livskunskap, hiv och aids och näringslära. Arbetet känns oerhört meningsfullt, berättar hon, och hon längtar efter att stärka kvinnorna på Pemba ännu mer.

Två andra kvinnliga lärare har startat egna seminarier för sina kolleger, som sedan undervisar elever vid skolorna. En av dem har också undervisat i flera idrottsläger i Tangaregionen.
Ä Flera av lärarna har sett som effekt av arbetet att allt fler personer går till kliniker för att hiv-testa sig, berättar Christine Lindberg.
Allt fler unga slutar dessutom att använda droger.

Projektet skapar också en mötesplats för invånare på ön och på fastlandet, där majoriteten av befolkningen är kristen och samhället mer jämställt.
Ä Muslimerna på Pemba har av den övriga befolkningen setts som lägre stående, samtidigt som öborna betraktat dem på fastlandet som orena, berättar Bengt Klingberg. De relationer som inletts har gett insikt om vad man har gemensamt. Ett ömsesidigt förtroende byggs allt mer där man tillsammans kan bearbeta svåra frågor.
Utbytet mellan ungdomar i Sverige och på Pemba leder också till betydelsefulla möten.
Ä Genom idrotten finner de unga ett gemensamt språk. En förståelse skapas för hur andra lever, liksom nya perspektiv på ens egna möjligheter, säger Klingberg.
Även om det är en process som tar tid, ifrågasätts de konservativa och diskriminerande värderingarna allt mer på Pemba. Kvinnorna får smak på friheten och männen börjar inse fördelarna med att inkludera dem i de samtal som förs. Eller som Mikael Jägerskog uttrycker det:
Ä Fotbollen har satts i rullning, och när den väl rullar är den svår att stoppa.