“I Sudan har demokrati ett högt pris”

“Vad är priset för demokrati? I Sudan är det i bästa fall tålamod, i sämsta fall massor av oskyldiga människors liv. Men de barn som växer upp nu kan bli den första generationen på 50 år som får växa upp utan krig.

En lång kö, flera hundra meter, gassande sol och flera timmars väntan. Är det värt det? Att sedan bli tvungen att gå till nästa ställe, en ännu längre kö och ännu fler timmar. Är det värt all tid? För att få möjlighet att rösta? Vad är priset för demokrati?

Att arbeta med människor i Sudan är en oändligt stor förmån. Att se deras djupa övertygelse om ansvaret att bygga upp sitt land berör djupt. Deras engagemang för demokratiska rättigheter, deras obändiga vilja att skapa förutsättningar för utveckling och deras enorma driv för att freden ska bestå, är mer än beundransvärd.

Det senaste året har Sudans befolkning förberett sig för att utöva sina demokratiska rättigheter. I november skulle man börja registrera sig för att få rösta i president- och parlamentsvalet som skulle hållas i april. Man fick reda på vilken dag registreringen skulle göras och tog sig till platsen. När de kom dit var beskedet att registreringen skulle äga rum nästa vecka vid samma tidpunkt. Återigen tog man sig till platsen för registrering och fick då besked om att den genomförts förra veckan.

När det sedan var dags för presidents- och parlamentsval i april var man tvungen att gå till en anvisad vallokal där röstlängder upprättats. Man fick stå i kö i flera timmar och tålmodigt vänta och se om man var på rätt plats. Om inte, fick man fortsätta till nästa ställe för att se om man kunde rösta där. Någon försökte på sex platser innan det äntligen gick att rösta. Röstningen i södra Sudan bestod av inte mindre än tolv val från lokal stadsdelsnivå till val av president.

Fredsavtalet som nu råder i Sudan är en komplicerad historia. Även villkoren för folkomröstningen, som ska genomföras 9 januari 2011, är komplicerade. Jag fick en föredragning av en advokat i Juba förra hösten om hur villkoren såg ut. Utgången är beroende av sammansättningen i parlamenten (norr och söder) och av valdeltagandet enligt en mycket komplex modell. När jag läste igenom mina anteckningar insåg jag att jag hade många fler frågor efter informationen än jag någonsin haft innan. Om man då lägger till det faktum att man beräknar att cirka 80 procent av den vuxna befolkningen i södra Sudan (det vill säga de röstberättigade) inte är läskunniga, blir det även en fråga om rättvisa.

I Sudans fall är priset för demokrati i bästa fall tålamod, i sämsta fall massor av oskyldiga människors liv. De barn som växer upp nu har chansen att bli den första generationen på 50 år som kan få växa upp utan krig.

Sudan Pentecostal Church har tagit ett mycket starkt initiativ att mobilisera för bön för fred och försoning för Sudan. Den 20 november kommer det att vara en fredsmanifestation i Juba. Representanter från olika pingströrelser från stora delar av Afrika kommer att delta. I Sverige har PMU och Pingst Jönköping bestämt sig för att mobilisera svenska församlingar från alla samfund som vill vara med och påverka ett skeende genom att avsätta tid för bön och engagemang.

Om du tror på bönens makt, var med och be att freden får bestå. Mobilisera din omgivning, läs det du kommer över och försök sätta dig in i vad det innebär att ha levt som flykting största delen av sitt liv, och för första gången få smak på vad fred kan innebära för individer, familjer och hela landet. Det kan innebära till exempel att barnen kan gå i skola, att man kan åka kortare sträckor än 100 mil om man behöver sjukvård, och att man kan gå på ett fält utan att vara rädd för att en mina ska explodera.”

Jenny Jakobsson,
ansvarig för internationell verksamhet, Pingst Jönköping

Här kan du läsa debattartikeln på dagen.se