Med vinterbyxor i Saharas 47-gradiga hetta

Hur började din “reseledarkarriär”?
-Några medlemmar i min egen församling bad mig att ta med dem till “mitt land”. Sedan hörde andra av sig och frågade och sedan har det rullat på. Jag har varit nere i Kenya med ett 60-tal personer i tre omgångar. Och inför min pensionering i maj pratar jag och PMU om ytterligare resor, både till Kenya men även till exempelvis Filippinerna.

Varför är det viktigt för oss svenskar att besöka biståndsländer?
-För att människor ska förstå vilken kraft det finns i mission och bistånd. Det är viktigt att själv få lukta och få smaka och att möta de personer som vi arbetar med. Samtidigt vill jag visa upp ett nytt land. Det var exempelvis häftigt när vi såg ett 20-tal lejon samtidigt, där några av dem åt på en flodhäst.

Du arbetar dagarna i ända med bistånd, vad är roligast?
-Det är när man återkommer till ett projekt som man varit med och planerat från första början och ser att det utvecklats och blivit något mycket större än vad man kunnat ana. Jag har precis kommit hem från Mombasa i Kenya där vi 1991 byggde en förskola. Idag är den utbyggd till en hel grundskola. Och detsamma har skett på tre ytterligare platser.
Något annat oerhört stimulerande var de partnerskapsseminarier (BKGT) som vi haft runt om i världen sedan 1998, då vi mött så gott som alla våra fantastiska samarbetspartners.

Hur började ditt biståndsintresse?
-Jag har alltid haft en missionskallelse så länge jag kommer ihåg. Som ung besökte jag Kenya i några månader för att få se ett missionsland med egna ögon. När jag sedan kom hem fick jag ett väldigt konkret erbjudande om att åka ut som missionär till samma land. Jag arbetade främst med litteratur och administrationen för vår systerkyrka. När jag väl kom hem till Sverige efter 25 år började jag arbeta på PMU. Under sex år var jag organisationens direktor.

Det måste blivit många resor till världens alla hörn?
-Jag är uppe i 65 länder, där ett av de mest intressanta besöken var i Västsaharas flyktingläger i Algeriet. Jag var där under en vecka i 47-gradig värme och min resväska var kvar i Paris. Under de första dagarna hade jag på mig vinterlångbyxor vilket kulturellt var helt fel. Och vi som var hembjudna till premiärministern på middag… Efter några dagar fick jag tag i fem klänningar som jag köpte för 30 kronor styck. Det fanns bara sand, inga träd och här hade människor bott som flyktingar i över 30 år!

Vilka är de jobbigaste resorna?
– En tung resa var när jag första gången besökte Kongo och mötte våldtagna kvinnor som berättade om sina livsupplevelser. Det var svårt känslomässigt.

Det mest annorlunda landet?
-Helt klart Nordkorea som är en av de sista diktaturerna i världen. Jag kände mig påpassad hela tiden. Det var märkligt att se nordkoreanerna som levde med en så stark tro på att den store ledaren alltid visste vad som var bäst för dem alla.

Snart fyller du 65. Hur känns det att bli pensionär?
-Det känns väldigt konstigt, samtidigt som jag är helt övertygad om att det finns mycket att göra. Jag kommer inte att behöva vara sysslolös.

_____________________________________________________

FÖLJ MED MAUD TILL AFRIKA!
I oktober kommer PMU att arrangera sin fjärde resa till Kenya där den som är intresserad av äventyr och bistånd kan följa med. Maud Andersson kommer att guida resenärerna under tolv dagar. Det blir spännande möten med lokalbefolkningen, besök i församlingar, safari och bad i Indiska Oceanen.

Preliminär bokning ska ske senast den 20 juni. För mer information: 08-608 96 00 eller skicka ett mail till info@pmu.se