“Min man smittade mig med hiv”

Darshana är en stark kvinna som orkar berättar sin livshistoria. Samtidigt är hon blyg och under vårt samtal täcker hon ibland sitt ansikte bakom sin sjal. På samma sätt gömmer hon också sin stora hemlighet. Inte ens döttrarna vet om att deras mamma är hiv-smittad.
– Här i Indien är det vanligt att man tar avstånd från hiv-smittade och jag vill inte bli bortstött från grannar och vänner. Mina barn vill jag inte oroa i onödan, så därför kämpar jag hellre i tysthet, förklarar hon sakligt.

För att förstå hennes situation behöver vi backa bandet till den 3 mars 1995 då hon blev bortgift med en man som hennes föräldrar hade utsett. Enligt indisk tradition möttes det blivande paret för första gången på bröllopsdagen.

-Visst såg han trevlig ut, men omständigheterna tyckte jag inte om eftersom jag själv önskade att få välja min man. Dessutom gillade jag inte tanken på att flytta till storstaden Delhi där allt var mycket större jämfört med min uppväxt på landsbygden, berättar Darshana.
Efter att de varit gifta ett år så födde hon en son, men som dog endast tre dagar gammal.
-Det var hemskt, jag grät i två månader och kände att jag också ville dö.

Efter ytterligare ett år föddes dottern Amrita som var frisk. Som nybliven mamma tillbringade Darshana mycket tid hemma hos sina föräldrar på landsbygden.  
-Ibland skämtade min man med mig och sa att han skulle gifta om sig eftersom jag var hos mina föräldrar så ofta. Han skämtade också om att han hade en annan vacker kvinna vid sidan om mig. Men jag trodde inte på honom.

Bakom skämten fanns ett djupt allvar som skulle få stora konsekvenser. Mannen hade en älskarinna som var hiv-smittad. När mannen vid ett tillfälle sökte hjälp på sjukhus för tuberkulos gjordes ett rutinmässigt blodprov, som visade att han även bar på hiv-viruset. Men han valde att inte berätta detta för någon utan levde vidare med sin hustru. Hon hade nu blivit gravid på nytt. Darshana hjälpte sin man med tuberkulosen och hämtade då och då ut medicin åt honom. Det var vid ett av dessa tillfällen som hennes liv vändes upp och ned.
-Det hade gått mer än ett halvår efter att min man insjuknat i tuberkolos då jag mötte hans läkare som berättade om hans hiv-smitta.

-Det var helt klart den värsta dagen i mitt liv. Jag blev väldigt arg och åkte hem och skällde ut honom. Jag tänkte att om han slår mig så slår jag tillbaka. Och jag slog honom verkligen, vilket är ovanligt i vår tradition. Även min bror kom hem och skällde på min man. Från den dagen bröt jag min sexuella kontakt med min man, men jag bodde kvar i vår lägenhet.  
-Min bror föreslog att jag skulle skilja mig, men för mig såg det ut som att alla män agerade på samma sätt.

Mitt i allt detta föddes deras andra dotter Twikkle. Dashana hiv-testade sig och döttrarna vid en kontroll på barnavårdscentralen. Barnen var friska men Darshana var hiv-smittad.

-Jag blev mycket ledsen när läkaren berättade om provsvaret . Han ordinerade medicin direkt. Jag kände en stor frustration över att jag skulle behövde lida för att min man gjort ett misstag. När jag kom hem och berättade att han smittat mig sa han bara; “inget har hänt oss, nu ska vi leva vidare som förut”.

Fyra år senare dog hennes man. Idag kämpar Dashana vidare med sin sjukdom i all tysthet. En stor trötthet och ont i halsen är något hon känner av varje dag. Som ensamstående och tillhörande ett av de lägsta kasten i det indiska samhället kämpar Darshana för att göra allt för sina två döttrar. De bor i ett av Delhis många slumområden där levnadsförhållandena är knappa.

Sedan mannens död har inte pengarna räckt till för mat och döttrarnas utbildningskostnader.
Men för ett år sedan blev hon uppsökt av PMU:s partner “Full Gospel Trust of India” som samarbetat med Smyrnaförsamlingen i Göteborg under många år. Organisationen driver ett hiv-projekt i huvudstaden där man inom en rad olika områden arbetar med förebyggande åtgärder. Man stöder också enskilda individer som är smittade. Bland annat samlar man hiv-drabbade i cellgrupper så att de får kontakt med andra i samma situation. Hiv-frågan är oerhört tabubelagd i det indiska samhället så detta är ofta den enda möjligheten till kontakt med andra där man kan dela sin hemlighet.

-Om Darshana inte fått hjälp så hade hon varit död idag. Just nu är hon förhållandevis stark, men minsta lilla sjukdomsattack kan vara ödesdiger. För att klara av sin behandling krävs att hon äter ordentlig mat och det har hon inte själv haft råd att skaffa, förklarar Abraham Sahu, direktor för “Full Gospel Trust of India”.

Genom hiv-projektet har Darshana fått stöd på flera olika nivåer. Bland annat med mat och stöd till döttrarnas kostnader för de obligatoriska skoluniformerna. När Darshana fick kontakt med “Full Gospel Trust of India” var hon arbetslös eftersom hon inte orkade med ett vanligt arbete. Men genom att arbeta några timmar i köket på organisationens kontor får hon en egen inkomst, vilket också stärker hennes självförtroende.

Trots hjälp med att kunna överleva vardagen maler ständigt frågorna i Darshanas huvud om vad som händer med döttrarna när hon inte längre finns hos dem.
-De har inga bröder och ingen pappa som kan vaka över dem. De ska inte hamna i samma situation som jag, säger hon med eftertryck.
-Jag kämpar nu med deras studier och hoppas att de blir så duktiga att de klarar att stå på egna ben. Jag ska stötta dem även om jag är sjuk. Jag vill inte lämna bort dem, säger Darshana.
– Vi har en plan för hur vi ska ta hand om Darshanas döttrar när de en dag står utan sin mamma, vi lämnar dem inte, säger Abraham Sahu.

PMU i Indien

PMU stödjer åtta projekt i Indien. Främst handlar det om följande insatser:
– Hiv och aids
– Mikrokrediter
– Alfabetisering
– Social utveckling
Under 2011 är 2,7 miljoner kronor avsatta för detta arbete.