Mission behövs även i en globaliserad värld

Behövs mission i en globaliserad värld? Utmaningen att ha mission som livsstil. Detta var temat för ett seminarium under tisdagen i Nyhemsveckan. Och redan från början slog Niclas Lindgren, direktor för PMU, fast att mission behövs som aldrig förr. Världen utvecklas i dag enormt snabbt, men samtidigt uppstår nya problem och djupa orättvisor. 2,5 miljoner människor lever i fattigdom och 1,9 miljarder människor har aldrig hört talas om Jesus.

– Vår bibliska världsbild präglas av en helhetssyn. Jorden är Herrens och allt vad den rymmer, och mission handlar om alltings upprättelse. Evangelium är till för den enskilda människan men också för hela samhället, sade han.

Vi är kallade att vara ljus, salt och jäst framhöll Lindgren. När det kommer in en ny kultur så händer det något med hela degen:

– Som kristna ska vi vara en motkultur som skipar rättvisa och avslöjar det som förtrycker. Världen är präglad av synd, orättvisa och lidande och vårt uppdrag är att åskådliggöra Guds karaktär genom barmhärtighet och omsorg.

Att vi lever i en globaliserad värld innebär att gränserna för inre och yttre mission suddas ut. Det primära blir att gestalta Guds rike där vi är genom vår livsstil. Det finns ingen missionsrörelse som nått så långt som Sverige räknat till storlek, men samtidigt som kyrkan i samarbetsländerna växer så håller Sverige på att förlora mark Ä en utveckling som måste vändas, betonade han.

Lars Anderås, verksamhetsansvarig för Pingst Internationellt, ställde sedan frågor till Daniel och Paulina Brolin, som 1998 togs till fånga som missionärer i Dagestan. När han undrade varför de åter tagit steget att gå ut på missionsfältet tvekade de inte med svaret.

– För oss finns ingen annan väg. Vi lever inte för oss själva utan för Kristus. Gud tog hand om oss och gav oss en ny chans och när vi är lydiga kallelsen så är han trofast, sa Paulina Brolin.

Hennes man Daniel Brolin fortsatte:

– Vi trodde att vi skulle tillbaka till Kaukasien, men vi lever i en annan situation med fyra barn och detta är ett högriskområde. Vi upplevde hur Gud stängde den dörren.

De framhöll att kallelsen vi får som kristna består och vi har ett ansvar att säga ja eller nej till den. Men vi utvecklas som personer och våra omständigheter förändras och därmed också sätten att arbeta på. Hela tiden har de dock varit klara över att de ska nå ut till människor som aldrig tidigare hört evangelium. Idag verkar de i  jättestaden Bangkok, med 19 miljoner invånare, vad innebär då det?

– Allt börjar i det lilla, att vinna människor hjärta för hjärta där man går fram. Uppdraget är att koppla människor med Gud och med varandra och att hjälpa människor att växa.

Från att ha träffat människor i vardagen och haft möten på olika kaféer finns idag en församling med närmare 200 medlemmar som i sin tur börjat missionera i grannlandet Kambodja. De har också fått en ingång i stadens fängelser, där de bland annat når många barn till de intagna. I Bangkok möter de människor från hela världen, som sedan i sin tur når sina folk.

Men hur fungerar det rent praktiskt, att ta med fyra barn till en stad som Bangkok, undrade Lars Anderås. Visst kunde de känna en viss bävan inför att lämna det trygga Västerås för denna storstad, medger de. Den första tiden handlade mycket om att hitta bra rutiner och en skola som barnen trivdes i och sedan dess har allt ordnat sig väldigt bra praktiskt.

De har många bra råd att ge till andra:

– Låt ingen se ner på dig utan var ett föredöme i kärlek, tro och renhet. Då kan äventyret börja varje ny morgon, sa Paulina Brolin. Mission handlar om att ha en livsstil som gör att människor vill följa ditt exempel.

– Idag är världen så liten och det finns enorma möjligheter. Börja med att utgå från en lokal församling så kommer Gud att leda dig vidare, uppmanade Daniel Brolin.

Att få ekonomin att gå ihop kan dock vara svårt för många missionärer, och Lars Anderås betonade att vi idag har mycket att lära av det enorma engagemang som fanns för mission i Sverige förr:

– När vi var fattiga sände vi ändå ut missionärer och att vårt land är så välsignat i dag är en skörd av det. Människor kunde säga: “Jag har sparat pengar till ett par skor, men dem kan jag vänta med.” Det är så vår mission har byggts upp. Låt oss fortsätta med detta.

Niclas Lindgren avslutar seminariet med ytterligare en utmaning:

– Statistiken över hur det ser ut i världen kan få det att kännas omöjligt, men det är det inte. Frågan är om vi på allvar tror att vi som kyrka kan spela en viktig roll för förändring. Förväntar vi oss det?