“När min pappa dog försvann tryggheten”

På en klippavsats nedanför oss skymtar ett enkelt litet lerhus med rostigt plåttak. Stigen dit sluttar så brant att jag griper tag i buskar och trädrötter för att inte tappa fotfästet. Det är tidig morgon i bergsbyn Dolaphilla, utanför staden Kandy i Sri Lanka, och solen bränner redan obarmhärtigt.

Två pojkar i skolåldern granskar oss nyfiket. Intill står en kvinna med ett litet barn på armen. Klänningen hänger löst kring hennes tunna kropp och trots att hon ler mot oss skymtar ett vemod i ögonen. I ingången till huset håller en man ett stadigt tag om dörrkarmen.

Här bor Thiwanka, 9 år, och hans familj Ä mamma Anoma, storebror Ruwan, lillebror Shiwanja och morbror Nanda som är blind.

Barnens pappa dog i cancer för fem år sedan. Anoma träffade senare en ny man, men han lämnade henne efter att hon fött Shiwanja, som nu är två år. Sedan dess har det varit svårt att få tillvaron att gå ihop.

– Nu måste jag klara allt själv och försörja barnen. Jag skulle också vilja göra huset bättre att bo i, säger hon med blicken på en trave tegelstenar.

Vackert handskrivna texter pryder väggen i husets ena lilla rum. Jag får veta att de handlar om livet och hur det bör levas på bästa sätt. Det står om relationer med andra människor, om kärlek, tolerans, generositet och respekt. Om att vara modig, hjälpsam och att leva i fred.

– Jag har skrivit ner mina tankar för att pojkarna ska lära sig av dem, berättar Anoma. På kvällarna brukar vi sitta och prata om vad orden innebär.

Pojkarna får frukost innan de går till skolan, men ibland blir det ingen middag. För Anoma är det viktigast att barnen får mat, själv äter hon bara om det blir något över. Bristen på näring har försvagat henne så att hon ofta blir sjuk, vilket bekymrar Thiwanka.

– Jag vill ta hand om min familj, hjälpa mamma med pengar, säger han.

Det finns ingen vägförbindelse till huset och Thiwanka och Ruwan,12 år, måste gå till skolan varje dag, längs den bitvis svårframkomliga stigen. Men trots att han blir trött i benen av den långa vandringen, så stortrivs Thiwanka i skolan. Han berättar att han börjar varje dag med att läsa en bok och tycker om att lära sig nya saker.

– Jag tror att jag skulle passa bra som lärare.

Såväl själva skolgången som uniformen är gratis i landet, men skorna och vissa böcker får föräldrarna betala själva, och sedan tillkommer vissa andra avgifter. Och för familjer som redan har det svårt ekonomiskt, kan det bli en alltför stor utgift.

Fattigdomen skapar en otrygg situation för familjen, men det som oroar Thiwanka allra mest är de besök som en alkoholiserad morbror gör hos familjen.

– När han är full kommer han hem till oss och skriker och bråkar. Det tycker jag är jobbigt, berättar han och blir allvarlig.

Ensamstående kvinnor ses ofta som lovliga byten för sexuella övergrepp i landet, men trots det Anoma utsätts för kan familjen inte fly morbrodern. Han äger marken de bor på, och de har ingen annanstans att ta vägen.

Morgonen övergår i förmiddag och pojkarna börjar spela cricket. Bollen far fram och tillbaka i luften, och Shiwanja följer spelet med spänning.

– Vi har matcher i skolan och det var en nyligen, men jag kunde inte vara med eftersom vi hade problem hemma, berättar Thiwanka.

Men tillvaron börjar ljusna för familjen. Genom projektet Child Friendly Community, som Fridsro driver med stöd av PMU, får Anoma ett bidrag till Thiwankas skolgång. Hon har också fått hjälp till att starta eget så att hon kan bli självförsörjande genom att virka och sälja babykläder. Flera plagg ligger färdiga på bordet, överst en mjuk liten klänning i rosa och vinrött.

Med snabba fingrar för hon garnet runt virknålen och berättar att hon brukar bli klar med en uppsättning kläder om dagen. Hon ska också, via projektet, få en symaskin för att bredda sin verksamhet och tjäna mer.

– Genom att jag fått möjlighet att utveckla mina färdigheter, kan jag nu försörja mig bättre, berättar hon. Det gör att jag vågar se framåt. Jag skulle vilja öppna en butik och sälja mina kläder där.

Trots alla svåra omständigheter har hon höga förhoppningar för sina barn och deras framtid.

– Thiwanka är en lydig pojke som har talang och studerar aktivt. Han hjälper också till mycket här hemma och jag är stolt över honom.

Själv inser Thiwanka att hans familj inte är ensam om att ha det svårt hemma i byn och han vill gärna göra något åt det.

– Jag skulle vilja hjälpa människor här att få mat och mediciner, för det behöver de.

Läs mer om hur du kan engagera dig i kampanjen här

Projekt skyddar barn i risk

Projektet Child Friendly Community stärker familjer i Sri Lanka så att barnen skyddas från olika risker och får ett tryggt liv.

Genom Barnens rätt-kampanjen stöds Child Friendly Community, som drivs av PMU:s samarbetspartner Fridsro. Svensk kontaktförsamling är Edsbyns Pingstförsamling. Organisationen Fridsro har sina rötter i Sri Lankas pingströrelse, har lång erfarenhet inom området och samarbetar med myndigheterna.

I projektet ingår 500 barn och ungdomar som lever i olika risksituationer i området kring staden Kandy. Av dem har 38 procent ensamstående föräldrar, ofta änkor eller skilda mödrar. I målgruppen finns också många barn med sjuka eller funktionsnedsatta föräldrar. En utökning planeras, för att också nå utsatta barn och familjer i Nuwara Eliya.

Föräldrar får hjälp att starta inkomstbringande aktiviteter. Dessutom bildas barn- och tonårsgrupper, själv hjälps-grupper och kommittéer för skydd av barns rättigheter. I forumet Childrens Clubs lär sig barn uttrycka sig och utveckla sina talanger och ledaregenskaper. Därigenom stärks deras självkänsla.

Ett stort antal socialarbetare har utbildats genom projektet, och samverkan mellan myndigheter inom området har förbättrats. I CFC-projektet hur man startat från grunden och arbetar målmedvetet på olika nivåer i samhället. Det har skapat förtroende och hållbarhet.

_____________________________

SRI LANKA: bakgrund

Hård livsmiljö för många barn i Sri Lanka

Fattigdom, konflikter och urbanisering leder till att många barn i Sri Lanka hamnar på gatan, tvingas arbeta eller utsätts för övergrepp. Svåra livssituationer skapar också otrygga hemmiljöer för många barn.

Sri Lanka är ett land där många barn lever i utsatthet. Även om inkomsten per invånare är högre än i grannländerna, så är tillgångarna mycket ojämnt fördelade. Trettio år av inbördeskrig har också satt sina spår.

Fattigdomen får många familjer att flytta in till städerna där de har svårt att finna arbeten. Många föräldrar migrerar också till länder som Saudiarabien, för att tjäna ihop en inkomst. Tusentals barn bor på institutioner för att föräldrarna saknas, eller inte kan ta hand om dem. Allt fler barn lever också på gatorna eller tvingas till barnarbete.

Till problemen hör också barnmisshandel, sexuella övergrepp och barnprostitution.

– Barn som lever under svåra omständigheter är väldigt sårbara för olika former av övergrepp säger Rushika Amarasekera, psykolog inom organisationen Lifeline i Colombo, som verkar för skydd av barn.
– Den stress föräldrarna lever under kan exempelvis öka risken för fysiska övergrepp. Att människor lever på flykt efter kriget ökar också barns sårbarhet.

Varje år rapporteras 2000 eller fler fall av sexuella övergrepp in, men det är bara toppen på isberget, enligt Rushika, som menar att riskerna förstärks genom en kultur av öppenhet.

– Alla tycker om barn, de kan springa runt var som helst eftersom man litar på varandra, och de kommer därför i kontakt med en massa människor.

Samtidigt finns ett stort stigma när det gäller sexuella övergrepp, särskilt mot flickor.
– Vuxna vill inte prata om det, och barn förstår instinktivt att de inte heller ska göra det, säger hon. Därför sker många övergrepp i det fördolda.

Det höga alkoholmissbruk som finns i landet för också med sig övergrepp inom hemmen och otrygghet i familjen.

Lifelines verksamhet går ut på att förmedla kunskap och redskap för att identifiera fall av övergrepp och stödja barn, samt att verka för att skyddande system upprättas. Man jobbar tillsammans med regeringen, organisationer och grupper inom civilsamhället. Bland annat har Lifeline bidragit till att ett policydokument till skydd för barn blivit lagstadgat.

Efter 20 års arbete kan Rushika se att insikten om problemen och viljan att åstadkomma förändring ökat hos myndigheterna och i samhället. En debatt har exempelvis startat om var gränsen går mellan rätten att som förälder utöva disciplin och att man inte får göra barn illa.

Allt fler väljer också idag att rapportera in olika former av övergrepp mot barn. Men det finns en lång väg kvar att gå när get gäller att förändra strukturer och strategiskt arbeta åt samma håll.