PMU bistår barn från krigets Syrien

Vi befinner oss några våningar upp i ett övergivet muslimskt bönehus i Bekaadalen, Libanon. I en lägenhet utan ytterdörr bor 16 personer. Den enda inredningen är madrasserna längs väggarna, några mattor och filtar på golven, och en gammal tv.

En liten pojke tittar på oss med stora allvarliga ögon. På hans huvud syns flera kala fläckar där det borde växa hår. Läkaren säger att det beror på det trauma han drabbats av under kriget, och nu känner han sig uttittad och utanför.

Vi sätter oss på golvet och blir bjudna på kaffe i små porslinskoppar. Sedan börjar Allahs familj, som bor i ett av rummen, berätta sin historia.

De inhyste själva libanesiska flyktingar i sitt hem i Syrien under oroligheterna i Libanon 2006, och nu är de tacksamma för den hjälp de fått i landet.

– Bomberna diskriminerar inte, konstaterar Allahs pappa. Oavsett vilken sida du står på så drabbas du.

Familjen kommer från den av striderna hårt drabbade staden Homs. Där hade de ett hus med trädgård precis intill sjukhuset, som snart blev ett militärt högkvarter.
– Soldaterna började skjuta till höger och vänster och vårt och alla andra hus i området blev träffade, säger mamman. Vi flydde från hus till hus. Sedan började soldaterna ta sig in i husen, slakta barnen och skjuta kvinnorna. Männen tog de till fånga eller dödade.

Hon börjar gråta, och torkar sig i ögonen med slöjan.

-Vad har vi gjort för fel, vi kvinnor och barn. Det är inte rättvist. Hela Syrien är fullt av dödande.

En av sönerna blev skjuten i benet på väg hem från jobbet. Han lyckades inte bli registrerad vid gränsen eftersom det utbröt kaos och nu har han svårt att få pengar till vård. Tre av de åtta barnen är kvar i Syrien och det är sällan de lyckas få kontakt med dem.

– Nätverket är dåligt och det är väldigt dyrt att ringa.

Tårarna väller fram igen.
– Jag hoppas att allt ska bli fredligt igen och att vi ska kunna återvända hem.

Familjen får livsmedelskuponger och hygienartiklar. Men nu vill hyresvärden ha 300 dollar i månaden för lägenheten, vilket oroar dem.

– Varifrån ska vi få pengar till hyra? Vintern närmar sig också och hur ska vi kunna hålla oss varma, undrar mamman.

Hon berättar att en av döttrarna är utbildad lärare, men eftersom de tvingades fly i all hast fick hon inte med sig sitt examensbevis från universitetet. Därför kan hon inte få arbete i den libanesiska skolan.

För Allah går tiden långsamt i lägenheten. Varje dag följer samma mönster.

– Jag sitter och tittar på tv, sover, vaknar upp.

Hon hade precis hämtat ut sina böcker och skulle börja i sexan när striderna bröt ut. Redan andra dagen träffades skolan och stängdes.
– När jag tänker på hur det var där hemma börjar jag gråta. Och här kan jag inte gå ut så mycket, jag är hemma för det mesta, säger hon.

Ljuspunkten i tillvaron är Child Friendly Space, en trygg plats dit Allah och de andra barnen får komma två gånger i veckan. World Vision har utrustat lokaler på fyra olika platser i Bekaadalen med mjuka mattor, bord och stolar, pedagogiska leksaker, spel, hobbymaterial och mjukisdjur. Barnen får också träffas på lekplatser utomhus.

– Jag glömmer min oro när jag kommer dit och känner mig glad. Jag har några vänner från Syrien där som jag leker med, och vi har olika aktiviteter.

Nu har Allah äntligen blivit registrerad vid den lokala skolan och ska få börja i sexan om det finns plats, vilket hon ser fram emot. Men även om tillvaron blir bättre finns hjärtat kvar i hemlandet.

– Jag vill tillbaka till Syrien och gå färdigt skolan där.

Barnens allvarliga ansikten har ljusnat en aning under samtalets gång, och mot slutet hämtar en av pojkarna en mobiltelefon för att ta en bild på mig. Min tolk, Patricia Mouamar från WVL, berättar att han blev träffad av en prickskytt hemma i Syrien när han skulle köpa bröd, och nästan inte tog sig hem till sin mamma och pappa.

– Han kan berätta allt om kriget, alla detaljer. Att prata om det kanske hindrar honom från att hamna i ett trauma, menar hon.

En känsla av overklighet fyller mig när filten framför utgången åter viks undan. Barn så lika mina egna, men ändå så annorlunda, ler försiktigt och vinkar.

För att ge en gåva till Syriens barn gå in här

_________________________________________

Varma vinterkläder och stödundervisning

PMU bistår flyktingbarn från Syrien i Bekaadalen. Över 2500 barn får varma vinterkläder och filtar och mer än 120 barn får stödundervisning.

PMU har ingått samarbete med World Vision Lebanon, en kristen organisation med lång erfarenhet av såväl utvecklingsarbete som humanitära insatser med fokus på barn.

– Vår vision är att förbättra livssituationen för 300 000 barn i landet under de kommande tre åren, berättar Anita Delhaas-van Dijk, direktor.

Flyktingströmmen från Syrien ökar ständigt och många kommer till Bekaadalen, som hör till landets fattigaste områden som dessutom är mycket kallt vintertid. Över 2500 barn får därför varma vinterkläder, filtar och kaminer genom PMU:s insats.

Många av barnen har också förlorat ett helt skolår på grund av kriget och ska nu anpassa sig till ett helt nytt skolsystem där flera av ämnena är på engelska och franska i stället för arabiska som de är vana vid. I insatsen ingår stödundervisning till över 120 barn mellan 6 Ä 11 år, varav hälften pojkar och hälften flickor.

__________________________________________

FAKTA: KRIGET I SYRIEN

Det råder fullskaligt inbördeskrig med cirka 30 000 dödsoffer hittills.

2/3 av befolkningen är drabbade av kriget.

2,5 miljoner människor behöver bistånd

1,5 miljoner syrier är på flykt inom landet

Ca 300 000 syrier har flytt till grannländerna

Ca 75 000 syrier har flytt till Libanon