Barnens mat går till soldaterna

Resan utmed den stora Kivusjön, som utgör gränsen mellan DR Kongo och Rwanda, är bedövande vacker. Efter en stund viker vi av åt väster, upp genom ett böljande och grönskande landskap. Jag är på väg norrut från Bukavu för att besöka nutritionscentret i Mbobero, tillsammans med projektledaren Chirimwami Bahizi, en tolk och en student som gör sin praktik hos CEPAC.

Vi passerar ett par byar med enkla hus och kommer fram till en stor katolsk kyrka. Intill den ligger en enkel hälsopost och nutritionscentret. Ett tiotal kvinnor och betydligt fler barn har samlats för dagens matutdelning. Barnen får en näringsrik blandning gjord av bland annat bönor och majs som serveras i stora muggar. Tre små barn delar på en stor mugg, de tar en sked i taget och skickar sedan muggen vidare. De äter tyst och sakta.

Jag är på besök i DR Kongo för att bland annat följa upp PMU:s nutritionsprojekt som genomförs i samarbete med CEPAC och finansieras genom medel från Världens Barn-insamlingen. Genom projektet får 11 nutritionscenter i Sydkivu-provinsen, som drivs av olika kyrkor eller av staten, stöd och finansiering för att förse undernärda barn och ammande kvinnor med näringsrik mat varje vardag. Efter några månader återfår barnen sin vikt och hälsa. Det är ett arbete som pågått under många år, eftersom behoven fortsätter att vara stora.

Kvinnorna verkar glada för att det kommer besökare, det är inte så vanligt. De berättar gärna om situationen i byn och sina livsvillkor. Jag frågar en kvinna hur många barn hon har, och hon svarar åtta. Kvinnan bredvid har tio barn, men berättar att två har dött. Den tredje kvinnan, som bär på en liten flicka, svarar att hon har sex barn, men att två har dött. Det är en lugn och öppen atmosfär och jag bestämmer mig för att göra en liten undersökning om deras familjeförhållanden och livssituation.

Det visar sig att kvinnorna, som de flesta är mellan 35-40 år, i genomsnitt fött nio barn var men bara har sju i livet då barnadödligheten varit nästan två barn per kvinna. Det verkar helt saknas familjeplanering och tillgång till preventivmedel. Mindre än hälften av deras barn går i skola.Kvinnorna försörjer sig alla genom egna odlingar, men det är mycket svårt då de inte har tillräckligt med mark. Jordmånen i området är också dålig och vissa grödor angrips av sjukdomar.

Det visar sig också att det stora ansvaret för barn och försörjning vilar på kvinnorna. Bara tre av dem har män som bidrar till hushållsinkomsten. Männen verkar till stor del vara frånvarande, de har i flera fall övergivit sina familjer och letar försörjning på annat håll. Många av männen har flera fruar eller relationer. En av kvinnorna blev ivägkörd av sin man och hon vet inte hur många andra kvinnor han har. Ett par andra har helt övergivits av sina män och två kvinnor är änkor trots att de inte uppnått svensk medelålder.

Även männen har det svårt i den situation som råder, försörjningsmöjligheterna är mycket små och många dras in i konflikten i regionen. Jag blir väldigt berörd och lätt chockad över kvinnornas berättelser om de svåra omständigheter de lever under, trots att jag arbetat med humanitära frågor i DR Kongo i 10 år. Jag tänker att det måste finnas flera förklaringar till situationen, exempelvis att de är internflyktingar. Men ingen av dem är det, får jag veta.

Byn Mbobero ligger bara 15 kilometer från Bukavu och området är i dag lugnt på ytan. Men när jag frågar vidare förstår jag hur den spända situationen i östra DR Kongo i hösta grad påverkar byn. Någon kilometer därifrån ligger en liten militärförläggning, med ett 20-tal soldater. Dessa har ingen, eller väldigt låg, lön från staten och försörjer sig genom att kräva mat från bybefolkningen. Soldaterna riktar in sig på dem som har minst möjlighet att protestera, alltså de svagaste. Oftast är det familjer där kvinnan står som försörjare och där männen är frånvarande.

I denna kedja av brist på rättfärdighet, ansvar, lag och ordning står kvinnorna jag har framför mig längst ned på skalan. Och värst drabbas förstås barnen.De kvinnor vars barn är inskrivna vid nutritionscentret, tvingas alltså förse soldater med mat som var avsedd för familjen, och soldater som skulle skapa trygghet och skydd bidrar istället till barnens undernäring. Bilden blir än mörkare när kvinnorna berättar att också soldaternas fruar kommer till förläggningen för att få del av den mat som krävts av bybefolkningen. Kvinnor som också har barn och svårt att försörja sig.

Inbördeskriget i östra DR Kongo har lett till oroligheter i detta område i omgångar sedan 1996. Stridigheterna 2005 ledde till en mycket svår situation, berättar kvinnorna, och 2008 intog och plundrade en rebellgrupp byn. Detta är en av hundratals byar där människor lever under liknande omständigheter. Kanske finns det lika många där situationen är ännu värre på grund av pågående strider eller att de ligger isolerat med mycket dålig tillgång till sjukvård, skola och försörjningsmöjligheter. För att inte tala om alla de familjer, ofta ledda av kvinnor, som lever som internflyktingar i östra DR Kongo.

Även den student från Bukavu som varit med på besöket visar sig vara chockad över situationen i Mbombero – framför allt över barnens dåliga hälsostatus. Jag förvånas över hennes starka reaktion, men inser hur stor skillnad det kan vara mellan livet som medelklasstudent i staden och som kvinna i en by strax utanför.

Fakta Världens Barn-kampanjen

Årets Världens Barn-kampanj pågår för fullt och når sin kulmen i oktober. Då kommer man att kunna se kampanjbössorna och många frivilliga som gör en insats. PMU stöder genom insamlingen nutritionsprojektet i DR Kongo. Trots att landet är rikt på naturtillgångar så innebär långa perioder av konflikter och osäkerhet att många barn är undernärda och sjuka. Vid de 11 nutritionscentren får de förutom näringsriktig kost, möjligheter till vård.

Världens Barn är Radiohjälpens största kampanj där en rad organisationer tillsammans samlar in pengar till olika projekt. Riksinsamlingsdagarna startar lördagen den 5 oktober och når sin kulmen lördagen den 12 oktober. Den stora insamlingsgalan sänds den 11 oktober i SvT.

Läs mer här