Ramarna i remissvar: Civilsamhället är mer än en kanal för bistånd

Statskontoret presenterade i mars slutsatserna från sin utredning av systemet för stöd till civilsamhället i utvecklingsländerna via svenska organisationer Ä ramavtalssystemet. Bland annat framkom att systemet är ett kostnadseffektivt och rationellt sätt att kanalisera pengar på. Kritik framfördes mot att styrningen i dag är alltför inriktad på kortsiktiga resultat och att korta avtalsperioder och ett stort antal styrinstrument gjort styrningen och uppföljningen mycket resurskrävande. Statskontoret ansåg också att systemet inte tillräckligt uppmuntrar innovativa lösningar och aktörer, samt att styrningen behöver begränsas och bli mer strategisk.

I remissvaret som nu skickats till Utrikesdepartementet, framhåller företrädare för 16 ramorganisationer, däribland PMU, att utredningens fokus på ändamålsenlighet är riktig och att det nu är viktigt att snabbt omsätta dess slutsatser i handling.

Statskontorets utredare menar att strategin för stöd till det civila samhället skiljer sig från övriga i och med att den ”tar sikte på en kanal för bistånd” till skillnad från andra strategier som styr biståndet geografiskt eller tematiskt. Ramorganisationerna menar i sitt svar att strategin bör ses som en strategi för ett tematiskt område och att samarbete inom ramen för landstrategier inte kan ersätta ramavtalssystemet.

”Ramavtalssystemet bidrar till en större långsiktighet och förutsägbarhet som är viktig för att vidmakthålla breda kontaktytor gentemot civilsamhället i utvecklingsländer och för långsiktig kapacitetsutveckling.”

I ett kompletterande remissvar understryker PMU:s direktor Niclas Lindgren att det i en tid då det bilaterala stödet minskar på många håll, är lämpligt att styra över mer av biståndsmedlen till att stärka det civila samhället och näringslivet:

”Ett viktigt bidrag från det civila samhället är, förutom att vara en kanal för fattigdomsminskande insatser, att stärka demokratisk samhällskultur och bygga socialt kapital. Civilsamhället får därför aldrig reduceras till bara en kanal för bra biståndsinsatser.”

På frågan om ramavtalet bör öppnas upp för fler, svarar företrädarna för de olika organisationerna gemensamt att ”det är viktigt att beakta hur en ytterligare utvidgning påverkar Sida/Civsams kapacitet att bedriva sitt uppdrag på ett effektivt sätt. De framhåller också att det är viktigt att ge förutsättningar för alla svenska civilsamhällesorganisationer att bli mer innovativa, exempelvis genom att prova nya angreppssätt.

Från ramorganisationerna delar man helt Statskontorets slutsats att det behövs större långsiktighet och att ramavtalssystemet kan bli betydligt bättre genom en mer strategisk och mindre detaljerad styrning. Detta ger utrymme för både flexibilitet och innovation, samtidigt som det är kostnadseffektivt.

I sitt eget svar skriver PMU:

”Det stora värdet av långa ramavtal ligger i att det bidrar till långsiktig hållbarhet och kontinuitet av insatsers värde för utsatta grupper. PMU menar att ett alternativt system med anbudsförfarande i förhållande till insatser som syftar till att stärka civilsamhället inte bör införas hos Sida/Civsam, då det skulle försämra långsiktighet och därmed resultat.”

PMU framhåller också att Sidas styrning främst bör ske genom policy och riktlinjer och inriktas på bedömning av strategier och uppnådda resultat, inte på detaljstyrning.