Vikten av sanning och rättvisa i DR Kongo lyftes i riksdagsseminarium

Andrakammarsalen i riksdagen var fullsatt i går när PMU, Läkarmissionen, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna höll seminarium med temat ”Hur får vi fred i DR Kongo och slut på det sexuella våldet i landet?”

På plats fanns Dr Denis Mukwege, som i måndags mottog Right Livelihood-priset och vars biografi Denis Mukwege Ä en levnadsberättelse nyligen kommit ut. Till de medverkande hörde också biståndsminister Hillevi Engström, Margot Wallström, tidigare särskild FN-representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikt, med flera.

– Dr Mukwege har tagit upp kampen för att motverka våldet. Och han gör det på fredens väg. Han står bakom kvinnorna. Men även vi här kan tillsammans: ministrar, parlamentariker, ledare i civilsamhället stå upp som en man och säga: ”Nu är det nog med våldet! sade Desirée Pethrus, riksdagsledamot (KD), i sitt inledningstal.

Biståndsminister Hillevi Engström framhöll att Sverige har ett moraliskt ansvar och en skyldighet att engagera sig för Kongo, att det övergripande målet är att bygga upp stabiliteten och rättsstaten i landet och att göra skillnad för människor som lever i fattigdom.

– Det sexuella våldet är inte bara kopplat till konflikten i landet, det är ett globalt och strukturellt problem, en obalans där kvinnan har lägre ställning än mannen, sade hon.

Att inkludera män och pojkar är viktigt i arbetet för att motverka våldet, menade Engström och framhöll att det krävs en grundläggande attitydförändring i samhället:

– När kvinnor tillåts delta på alla nivåer, då finns förutsättningar för att nå målen.

Biståndsministern uttryckte en tacksamhet till Denis Mukwege för att han trots våld och hot fortsätter att kämpa för folket och kvinnorna i sitt land – insatser som hon beskrev som ovärderliga.

Niclas Lindgren, direktor för PMU, lyfte fram den starka historiska koppling som finns mellan Sverige och DR Kongo och att de första svenska pingstmissionärerna kom redan 1921:

– Vi finns mitt bland människorna som drabbas av konflikten. Vi har levt tillsammans i fredstid och i konflikt. Vi fanns där före kriget, i konflikten, och kommer stanna när det blir fred.

Han lyfte också fram de stora behov som finns på Panzisjukhuset, som byggdes under brinnande kring i slutet på 90-talet, med stöd från PMU, Sida och Läkarmissionen.

– Sjukhuset har blivit en tillflyktsplats för människor som söker fred, hopp och trygghet, och som behöver vård, inte minst efter sexuellt våld. Dr Mukwege berättade nyligen att så många som 200 kvinnor och barn kan bli våldtagna i en och samma by under en natt. De äldsta som behandlats på Panzisjukhuset är över 80, och de yngsta bara några månader. Det är dags att sätta stopp för ondskan. Det är dags att dra en tydlig gräns för omvärlden. Hit men inte längre, sade Lindgren.

Dr Denis Mukwege fortsatte på samma spår.

– Vi säger till kvinnorna att de kommer att klara sig, men vad säger vi andra gången, när de kommer tillbaka efter att ha våldtagits igen? Det vi vet är att kvinnor och barn drabbas hårdast i denna konflikt som världssamfundet alltför länge förblivit likgiltigt för. Många fredsavtal har undertecknats, men man har valt kortsiktiga i stället för ångsiktiga lösningar. Rättsväsendet har offrats på fredens altare.

Dr Mukwege menade att det ramavtal för fred som undertecknades i Addis Abeba i februari i år inger hopp, men påtalade också vikten av att arbeta för återupprättelse av sargade individer Ä att utan sanning, försoning och gottgörelse så blir det ingen hållbar fred.Det behövs inte fler papper, utan konkreta insatser, framhöll Denis Mukwege.

– Vi bär alla ett kollektivt ansvar, vi har alla en bit av Kongo i form av mobiltelefoner i våra väskor. Ni kan bidra till en lösning, vi behöver er röst.

Margot Wallström presenterade en önskelista för Sveriges agerande i Kongofrågan under 2014, där nummer ett är att Sveriges regering ska deklarera detta som en klart prioriterad fråga. Hon framhöll stödet till frivilligorganisationer som ett viktigt medel för att uppnå de bästa resultaten, liksom vikten av att fortsätta stöta på såväl på EU- som FN-nivå. Samtidigt påtalade hon vikten av att Kongos egen regering ställer sig i spetsen för arbetet för fred.

– Ondska finns i varje krig och konflikt, men vi måste se att det sexuella våldet är en militär och politisk strategi, för att hitta rätt åtgärder, betonade hon. Detta har varit en effektiv och billig metod i krigföring sedan tidernas begynnelse och det är dags att våldtäkter ses som en lika ful handling i krigssituationer som att desertera.

Maria Bard, kommunikatör på PMU framhöll att de hinder som står i vägen för kvinnor att delta i arbetet för fred och utveckling i Kongo, måste undanröjas.

– Den bristande mödrahälsovården är ett allvarligt hinder för dem att göra sin röst hörd. En av 30 kvinnor i DR Kongo riskerar att dö på grund av detta. I Sverige är motsvarande siffra en på 14 000. Brist på rent vatten, framkomliga vägar och annan infrastruktur är andra utmaningar. Vi måste bygga upp hållbara strukturer i landet för att få en fungerande fred.

Bo Forsberg, generalsekreterare för Diakonia, överlämnade under seminariet den lista till biståndsminister Hillevi Engström som individer runtom i Sverige skrivit på under det senaste året, för att visa solidaritet med DR Kongos folk och få Sverige att agera.Han efterlyste en konkret, samlad och gemensam åtgärdsplan för DR Kongo.

– Det finns ingen starkare kraft till förändring än när människor kommer sammantill ett gemensamt engagemang. Nu är det nog, förändring är möjlig, freden är möjlig, sade han.

I slutet av seminariet hölls ett panelsamtal under ledning av journalisten och filmaren Marika Griesel, före detta Afrikakorrespondent för SVT, som var moderator för riksdagsseminariet.

Läs Desirée Pethrus inledningstal här

Läs Arnold Göranssons inlägg på Panzibloggen om det dagliga och livsviktiga arbetet vid sjukhuset här