Människan bakom varje siffra lyftes när Panzirapporten lanserades

I samband med att Panzirapporten 2013 lanserades, hölls ett välbesökt seminarium med temat “Hur länge ska förövarna gå ostraffade?” på EU-kommissionens kontor i Stockholm den 18 mars.

Huvudtalare var Neema Rukhungu, DR Kongo, läkare och den medicinsk koordinatorn för det PMU-ledda SSV-projektet (Survivors of sexual violence) vid Panzisjukhuset, där den världskände gynekologen Denis Mukwege är chefsläkare.

När Johan Wullt, pressekreterare vid EU-kommissionen, inledde seminariet, berättade han att EU avsatt 620 miljoner euro för insatser i landet. Medlen från dess humanitära organisation ECHO har betytt mycket för finansieringen av SSV-projektet genom åren, och PMU:s direktor Niclas Lindgren uttryckte sin tacksamhet över samverkan.

– Det är sorgligt och smärtsamt att vi behövt arbeta i tio år med detta och att vi kommer att behöva fortsätta jobba med individer som utsätts på ett sätt som övergår vårt förstånd, sade Lindgren.

Totalt 32 000 patienter har fått vård genom SSV-projektet, varav över 19 000 efter sexuellt våld och resten på grund av förlossningsskador. Arbetet innefattar i dag såväl psykosocial vård som rättslig hjälp.

– Ett rättsmedicinskt intyg tas fram som är ett viktigt bevis för patienterna. Skadorna på kroppen dokumenteras på en bild som skickas sedan till domstol och polis, berättade Neema Rukhungu.

Antalet patienter som sökt sig till sjukhuset efter våldtäkter har ökat de senaste två åren. Hälften är mellan 18-25 år och den andra stora gruppen är mellan 0-17 år.

– Man riktar in sig på dem som är landets framtid. Dessa flickor utgör också 79 procent av alla som blir gravida efter sexuellt våld, sa hon.

Statistiken visar också på en ökning i antalet operationer till följd av förlossningsskador.

– Dessa fall har en indirekt koppling till konflikten. Det är ofta minderåriga flickor som föder barn utan någon hjälp, och därför ser vi så många problem med fistelskador.

Av förövarna ligger beväpnade grupper i majoritet, men andelen ur civilbefolkningen ökar.

– Många av dem har lämnat armén utan att få någon terapi eller annan hjälp. Att stjäla, våldta och plundra är den enda överlevnadsstrategi de känner till, menade Neema Rukhungu.

Hon berättar om 17-åriga Beatrice, som tvingades föda hemma då det var för långt till sjukhuset. Barnet dog och hon fick en fistelskada och en allvarlig infektion. När teamet från sjukhuset fann henne och hon kom till sjukhuset i februari 2012, vägde hon 18 kilo.

– Genom bra näring och vård blev hon allt bättre och när vi skulle operera henne i augusti, vägde hon redan 54 kilo, det var fantastiskt att se.

Doris, också 17 år, blev våldtagen och mamman dödad. Man stympade henne och skar av henne bygdläpparna. Grannarna tog Doris till sjukhuset men hon vägrade äta eller ta mediciner. Hon öppnade bara ögonen när man sa henens namn.

– Flickan hade sett så fruktansvärda saker att hon föredrog att dö. Ingen hörde av sig, för hon hade ingen familj. Vi begravde henne på en kyrkogård intill sjukhuset. Personalen fick bära henne. Detta kan hjälpa oss att förstå att bakom varje berättelse finns en människas liv, sade Rukhungu.

Man kan inte tala om fred utan att få rättvisa, betonade hon. Fred innebär att kunna leva utan fruktan, att gå hem till sig själv och känna sig lugn i visshet om att våldsverkarna straffats. Men många kvinnor utsätts för nya, ännu värre övergrepp.

– Vi har alla bra resolutioner och lagar, men vad vi behöver är inte teori utan konkreta lösningar. Det internationella samfundet har möjlighet att utöva stark påtryckning på vår regering, och se till att det som beslutats följs upp.

Många kvinnor har ingenstans att ta vägen när de ska lämna sjukhuset, och inga pengar.

– Ändå är de mycket starka. Om de bara får små medel kan de åstadkomma mirakel.

Hon visar en bild på en kvinna som förlorat allt men genom arbetsterapin vid sjukhuset lärde hon sig hantverk och kunde börja sälja varor och tjäna pengar. Nu har hon har byggt sitt eget hus.

Det faktum att allt fler civila begår övergrepp, visar att det behövs en djup värdegrundsdiskussion i samhället och där har civilsamhället en viktig roll, framhöll Niclas Lindgren:

– Vi behöver samverka från regeringshåll, från EU och från civilsamhället i Kongo, Sverige och andra länder.

I panelsamtalet, lett av PMU:s påverkansstrateg Matilda Hector, betonade Pål Wrange, professor i folkrätt, vikten av grundläggande infrastruktur, reform av säkerhetssektorn och ett rättsväsende som inte är korrupt.

– Några hundra domar har fällts, men än så länge har så vitt jag vet inga av höga ledare straffats för sina övergrepp mot kvinnor, sa han.

Désirée Pethrus, riksdagsledamot för Kristdemokraterna och ledamot i utrikesutskottet berättade att Sverige avsatt 530 miljoner kronor för insatser i Kongo. Fokus ligger på att stärka det juridiska systemet och kvinnoorganisationerna, att arbeta för fred genom civilsamhällets aktörer och att stärka kvinnors ekonomiska situation och förmåga att göra sin röst hörd.

– Sex miljoner människor dött i landet och två miljoner kvinnor har våldtagits. Det är det största antalet dödsfall sedan andra världskriget. Och vi är alla ansvariga. Som ledare från olika länder måste vi fokusera på vad vi kan göra tillsammans. Våldtäkt är ett brott och FN har det på sin agenda, men så lite händer.

Hon menade att konfliktmineralerna är ett viktigt ärende oss att utöva påtryckning om, men också jämställdhet mellan könen.

– Även i Sverige fokuserar man på kvinnan vid en våldtäkt, hon måste säga varför och vad som hände före. Men vi ska inte fokusera på kvinnan, vad hon har gjort fel, utan på förövaren. Straffrihet är inte ok i Sverige och inte i DR Kongo.

Désirée Pethrus framhöll också att de nya utvecklingsmålen efter 2015 innebär ett skifte från själva problemen, till varför vi har dem.

– Min förhoppning är att vi därmed talar om ansvarsutkrävande av alla ledare. Till de nya mål som lyfts hör också frihet från våld, och det är något Sverige trycker på hårt för, att belysa konfliktområden och hur vi kan minska dem.

Biståndsminister Hillevi Engströms besökte Panzisjukuset nyligen och Dr Denis Mukwege mötte före jul utrikesminister Carl Bildt. Och Pethrus driver på för att Panzisjukhuset ska få pengar från Sverige.

– Vid sidan om frågan om straffrihet, är det stöd som ges till kvinnor vid Panzisjukhuset ett mycket viktigt arbete. Det är något vi inte får glömma.

Doktor Neema Rukhungu finner styrka genom att se på de kvinnor hon varje dag möter, i stället för sina egna bekymmer.

– När kvinnorna säger att vi är deras sista hopp, kan vi inte neka dem hjälp.

Ge en gåva till Panzisjukhuset här