Politiker diskuterade framtidens biståndspolitik

– Det viktigaste är att kristdemokraterna är med och står fast vid enprocentsmålet, inledde kristdemokraternas Désirée Pethrus när hon som första politiker kom upp på scenen för att besvara frågan vad hon skulle göra
om hon blev biståndsminister.
– Jag skulle också få stopp på könsbaserat våld. Få stopp på könsrelaterat våld
i Kongo. Stopp på de politiska ledare runt om i världen som inte ser till att ge sina medborgare jobb, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, fortsatte Désirée.
– Jag vill börja med att samla civilsamhället, forskare och den breda allmänhet
för att diskutera hur vi kan ta krafttag mot klimatförändringar och mer
effektivt bekämpa fattigdomen, fortsatte Vänsterpartiets Hans Linde som svar på samma fråga.
– Jag skulle satsa på ett bistånd som har kvalitet inte kvantitet. Största fokus skulle vara att hjälpa de mest utsatta och fattiga och utrota den extrema
fattigdomen. Förbättra deras vardag där de är. Jag skulle satsa sex miljarder
på UNHCR för att hjälpa flyktingar där de lever, sa Julia Kronlid för
Sverigedemokraterna.
Kerstin Lundgren för centerpartiet skulle jobba mer förebyggande med
konflikter, föra ett mer aktivt klimatarbete och värna om kvinnors rättigheter.
– Jag vill stärka 1325 och flickors utbildning. SRHR är också fortsatt
prioriterat, sa hon.
Just biståndet till kvinnor blev en het beröringspunkt under utfrågningen. På
frågan om partierna kunde förbinda sig till målet att minst varannan
biståndskrona ska gå till kvinnor och flickor blev det varierande svar. Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sa ja, medan alla andra svarade nej.
– Jämställdhet är en prioriterad fråga för oss, men det är knepigt att mäta
att det är varannan krona, sa Folkpartiets talesperson Linda Nordlund.
Även om Vänsterpartiet ställde sig positiv till detta så krävde man en
tydligare redovisning.
– Idag vet vi inte hur mycket som går till kvinnor, för vi mäter inte hur
mycket som går till kvinnor. Vi lever i ett samhälle där mannen är norm och
kvinnor ett undantag. Risken är att en majoritet går till män, sa Hans Linde.
– Jag vill se de långsiktiga resultaten, inte bara fokus på siffran hälften, sa
Kerstin Lundgren, talesperson för Centerpartiet.

Utfrågningen arrangerades av 18 civilsamhällesorganisationer och en viktig
fråga som togs upp var just civilsamhällets roll och betydelse i utvecklingsländer. Hur ser ni på det svenska civilsamhällets roll för att jobba med politik för global utveckling, undrade Forum Syds generalsekreterare Annica Sohlström och riktade frågan till Kristdemokraterna och Socialdemokraterna.
– Vi hade i vår valplattform att vi ville ha en dialog med civilsamhället. För
oss är det grunden; hur civilsamhället kan bidra i utvecklingssamarbeten. Vissa vill att vi skickar pengarna till FN-organ, men för oss är det viktigt att
människorna själva får bidra till utvecklingen i landet, därför är ni viktiga. Vi
tjatar om civilsamhället hela tiden, sa Désirée Pethrus, talesperson för
Kristdemokraterna.
– Vi måste tillvarata den kunskap vi har i Sverige. Jag vill bjuda in till
stora möten om hur vi jobbar tillsammans, sa Kenneth Forslund, talesperson för Socialdemokraterna.
Men för att kunna nå de allra fattigaste behöver civilsamhällesorganisationerna
pengar. En annan viktig fråga som togs upp och som rört upp många känslor bland biståndsvänner det senaste året, är att var sjunde biståndskrona gått till Migrationsverket. Något som även PMU lyfte förra året i en debattartikel i DN.
– Det har fixat och trixats med biståndsbudgeten. Idag lägger vi mer bistånd på Migrationsverket än på Afrika söder om Sahara. Det ska vara minst en procent som går till bistånd, sa Hans Linde, talesperson för Vänsterpartiet.

Debatten fortsatte med att beröra om man kan finansiera klimatarbetet utanför biståndsramen, om Sverige ska exportera vapen till länder som man också ger bistånd till och hur man vill stärka unga som påverkansaktörer och stärka forskningssamarbetet mellan Sverige och utvecklingsländer.
Som en av de sista att få ställa en fråga undrade PMU:s direktor Niclas Lindgren hur Sverige kan bli bättre på att hantera frågan om frihet från förtryck.
– Vi måste samarbeta med civilsamhället. När det gäller religiösas rättigheter måste man gå via civilsamhället. Sverige är ett extremt land, vi är det mest
sekulariserade och individualistiska landet i världen. Vi har haft religionsfrihet länge och vi måste stå upp för det mer, sa Folkpartiets talesperson Linda Nordlund.
– Religionsfrihet är en mänsklig rättighet. Religion och samfunden står för en
stor roll i samhällen ute i världen. Det finns mycket mer vi kan göra än vad
som görs idag. Men det finns goda exempel. I Afghanistan har SAK, Svenska Afghanistankommittéen diskuterat med muslimska ledare om hur flickor kan få gå i skolan, sa vänsterpartiets Hans Linde.
Niclas Lindgren sa efter debatten att han var nöjd med svaren som han fått.
– Jag tyckte det var bra svar att man behöver ett nära samarbete med
civilsamhället för att förstå religion och att vi behöver öka vår förståelse.
Både från vänsterkanten och från allianskanten tycker man att vi behöver
fördjupa vår förståelse för detta för att kunna vara relevanta i biståndet och
det var väldigt bra tycker jag.