Ellinor Ädelroth fick Västerbotten Grandpris för arbetet vid Panzisjukhuset

Ellinor Ädelroth har varit projektledare för SSV-projektet på Panzisjukhuset sedan i januari förra året. SSV står för Survivors of Sexual Violence och startades av PMU2004.

Hon var nominerad till priset tillsammans med sex andra personer och organisationer. Priset delas ut av Region Västerbotten varje år och prissumman är på 30 0000 kronor. I år valde juryn dock att låta två av de nominerade dela på utmärkelsen, vilket innebär att Ellinor Ädelroth fick 15 000 kronor och Maronga Furaha, som startat mötesplatsen Marongas hörna för nyanlända, utsatta och pratsugna, resterande 15 000 kronor.

Bland årets nominerade fanns personer och organisationer som alla på sitt unika sätt bidragit till utveckling i Västerbotten genom årets tema “det gränslösa mötet”..

-Temat tycker jag passar utmärkt på Västerbotten som ju har en mycket lång tradition av engagemang för omvärlden via bönhus och kapell, långt innan något större intresse fanns för omvärlden från resten av samhället. Vissa kommuner i Västerbotten leder ju även alltid generositetsligan i Världen Barn Galan till exempel, konstaterar Ellinor Ädelroth.

– Att jag fick utmärkelsen i konkurrens med till exempel Åke Sellström, som på FN:s uppdrag undersökt förekomsten av kemiska och biologiska vapen i krig i Irak och ny senast i Syrien känns stort, fortsätter hon.

Om jobbet som ledare för SSV-projektet säger hon så här:

– Det är tufft och psykiskt påfrestande, men så meningsfullt och ett av de mest givande jobb jag haft.

Arbetet i SSV-projektet utvecklas hela tiden och Ellinor tycker att personalen är fantastisk. Men det är också tungt. Att ständigt möta våldtagna kvinnor och nu också allt fler våldtagna barn, tar på krafterna. Förra året kom hela 84 barn
under tio år till Panzi för behandling.

-Hjärtat vill slitas ur kroppen på en, säger hon. Barnen är så svårt skadade, infekterade och många gånger apatiska.

Hur hanterar ni detta då?

-Man går undan och gråter en stund, svarar Ellinor och berättar att hon flera gånger satt sig på doktor Mukweges kontor och sagt att nu åker jag hem, nu orkar jag inte mer. Men då brukar han säga till mig att “det här är ju ditt hem” och då går jag ut och fortsätter jobba.

– Barnen läker fysiskt, men vad händer sen med dem, undrar jag. Kommer de någonsin att kunna ha ett samliv, kan de bli gravida och kommer de att kunna föda, vilket är så viktigt i den här kulturen?

Ellinor Ädelroth är medicine professor med dubbla läkarspecialiteter. Hon är både lungläkare och allergolog och har huvudsakligen varit verksam i Umeå. Sedan några år tillbaka är hon pensionär, men bara på pappret eftersom hon är fullt verksam på Panzisjukhuset.

Engagemanget för sjukhuset började 2008 då hon besökte Bukavu för första gången. Då för att titta på ett center för handikappade barn, som hennes hemförsamling stödde.

-Då mötte jag också dem, som arbetar med läkarutbildningen på Panzi och passade på att fråga om de hade behov av en lungkurs.
Året därpå var hon där och höll kursen, och fick göra det inom ramen för sin tjänst i Umeå. Och sen har det varit en årligen återkommande uppgift.

Läs mer om SSV-projektet här