Nu kan Mariam försörja sin familj

Grönskan är kompakt, trots att det är torrtid. Här på Merubergets sluttning ger molnen, som samlas runt berget, väta. Bananträd, akacior, mangoträd och Loliondo Ä afrikansk olivträd – skuggar alla som går längs vägen. De flesta har tunga bördor på huvudet. Några bär på bananstockar, andra har samlat ihop bladen från träden. Bananerna säljs som mat, bladen som bränsle. Allt tas till vara.

Men även om det ser paradisiskt ut är livet strävsamt för dem som bor i Tanzania. Vägen mellan Arusha och Moshi, som vi nyss svängde av ifrån är starkt trafikerad. Kor, getter och människor blandar sig med personbilar, bussar och nedtyngda lastbilar. Risken att dö i trafiken är sju gånger högre än i Sverige, varje år dör 800 000 människor i malaria och 5,8 procent av befolkningen är hiv-smittad. Befolkningen har ökat från 12 till 45 miljoner på fyrtio år. Klimatförändringarna är här högst påtaglig, regnperioderna blir allt kortare.

Mariam Godfrey Masawes växte upp som en fattig bonddotter långt ute på landet, utan möjlighet till utbildning och egen inkomst. När hon blev kär i soldaten som var stationerad på hennes hemort, följde hon glatt med honom till hans hemtrakt. Allt var bättre än det hon lämnade.

Hon visar oss en liten hydda, som finns längst in på tomten hon bor på idag. Där bodde hon med sin man och sina fem barn. Redan som liten tyckte hon sig höra Guds röst; hon skulle hjälpa änkor, föräldralösa barn och människor som hade det svårt. Hon betvivlade budskapet eftersom hon själv hade det så svårt. Då visste hon inte att hennes liv skulle ta en helt ny väg efter att hon anmält sig till en kurs som innehöll alltifrån information om hiv och aids till hur man blir framgångsrik företagare. Mariam hade redan en liten firma där hon försökte förädla mjölkprodukter till yoghurt. Men det var en lång process och dessutom dyr, eftersom bakterierna till yoghurten importerades.

Nu fick hon nya tips, kunskap om affärsidéer, budget, bokföring och framförallt fick hon en mentor som höll regelbunden kontakt med henne. Hon bestämde sig för att utöka sin produktion, att tillverka ett populärt vällingpulver.

Affärerna går strålande. Det syns på det stora stenhus med toalett, riktigt kök, sovrum och vardagsrum med soffa och tv, som hon visar oss. Allt som allt bor 25 personer på gården.

Ä Kom.

Mariam vinkar till oss. Hon är reslig. Kroppen påminner om alla gånger hon balanserat bördor på huvudet, och hon går med sviktande steg. Stigen letar sig fram mellan bananträd, kaffeplantor och hibiskusbuskar. ”Amerino House” står det på en skylt med undertexten Ä Tack Jesus. Tron är lika naturlig som luften hon andas. Visst, det är hennes förtjänst att hemmet numera blomstrar, att barn och barnbarn kan gå i skola, att hon kan ge hyresgäster ett värdigt boende, att mat aldrig kommer att saknas på hennes bord Ä men framförallt tackar hon Jesus.

Mariam är en driven företagare. Hon visar stolt upp sin ”fabrik” och visar Ean-koden på burkarna som innehåller vällingpulvret. Med märkningen kan hon sälja sin produkt till vilken affär som helst. Om hon jobbar oavbrutet tillsammans med sin man och sina två anställda i två dar, kan de framställa 10 kg vällingpulver. Först ska hon värma säden i en stekpanna, efter det ska massan siktas och processas i en mixer. Om hon hade en större och kraftigare matberedare, kunde hon producera betydligt mer vällingpulver.

Ä Men då skulle jag å andra sidan, kanske tvingas säga upp personal.

Målet är inte bara att öka produktionen. Hon känner ett stort socialt ansvar, hennes företag ska gynna så många som möjligt. Hon har redan startat en sygrupp, en matlagningsgrupp och föreläsningsgrupp i sin församling, där de bland annat pratar om hur man skyddar sig mot hiv/aids, hygienfrågor, genderfrågor men också om hur man blir en framgångsrik företagare.

Mariam är ett tydligt exempel på hur företagande på bara något år kan lyfta människor ur hopplös fattigdom till tro på både sin egen förmåga och på framtiden.

Hon är noga med att poängtera att det inte är hennes förtjänst.

Ä Det är hela familjens projekt. Min man jobbar lika mycket som jag. Vi är jämställda. Äktenskapet är mycket bättre nu än tidigare.

Om kvällarna ägnar de sig åt bokföring och budgetarbete. Det äldsta barnet har redan kunnat börja på universitet. När jag frågar Mariam vad det betytt för henne att driva ett eget företag, slår hon ut med armarna och säger.

Ä Allt. Allt.

Och sedan utbrister hon förstås. Tack Jesus!

Av Majken Öst Söderlund

_____________________________

Från 120 till 1800 kvinnor

För fyra år sedan startade det första projektet med 120 kvinnor, varav 95 procent nu har egna företag. I dag når man 1800 kvinnor i landet. PMU, Pingstsamfundet FPCT och dess kvinnoförbund UWW står bakom tillsammans med Leksands Pingstförsamling som också får stöd från Siljansnäs Frikyrkoförsamling, pingstförsamlingen i Jönköping och nätverket SneTz.
Kvinnorna får information om hälsa, genderfrågor, kvinnors rättigheter, barnavård, kvinnlig omskärelse och framförallt om företagande, för att i sin tur ge kunskapen vidare.