Skopan rymmer arbetare från hela världen

Det är måndag förmiddag och i second hand-butiken Skopan, som drivs i samarbete med PMU, sjuder det av aktivitet. Några packar upp böcker, andra sorterar kläder och kartonger och möbler bärs in. Av butikens 13 anställda kommer åtta från andra länder och totalt finns ett 20-tal nationaliteter representerade bland de många som gör en insats.

– Sverige har mot bättre vetande byggt upp en segregation i samhället. Men mångfald berikar och här får alla synas, ta för sig och vara som de är, säger butikschef Tero Lehtonen, som själv kom från Finland när han var liten och vet hur det är att känna sig utanför.

Ständigt hör Kommunen och Socialtjänsten av sig och frågar om butiken kan ta emot personer med utländsk bakgrund.
– Målet är att de ska kunna stanna en längre tid, få känna trygghet och bygga upp kontakter. Samtidigt får vi tillgång till värdefull yrkeskunskap som knappt finns i Sverige längre, säger Tero.

Miriam Correa de Hernandez är möbeltapetserare sedan 33 år tillbaka. Hon flyttade hit från Colombia för tio år sedan och är anställd i butiken sedan sex år.
– Jag trivs bra i Sverige och här i butiken och jag värdesätter att jobbet inte är stressigt, säger hon.

I sin lilla verkstad visar hon en omklädd fåtölj och berättar om hur viktigt det är med mönsterpassningen för att resultatet ska bli bra.

Längre in i den stora lokalen möter jag Hanan Nabil som är ansvarig för klädavdelningen. När hon kom från Marocko 1985, följde många år av tungt arbete, vilket slet hårt på kropp och hälsa. Men hon ville fortsätta att arbeta med människor och hennes handledare på arbetsförmedlingen hade lösningen:
– Här får jag värme och omtanke och känner att jag gör något viktigt både för mig själv och för andra, säger Hanan.

På möbelavdelningen står Aram Gulian från Armenien.
– Redan när jag studerade till historielärare på universitetet före kriget där hemma, så tänkte jag att jag ville till Sverige. Och nu 20 år senare är jag här, konstaterar han.

Han kom till butiken för att få språkträning, men intresset för gamla möbler gör att han trivs extra bra.
– Jag läser allt om svenska möbler från antiken och framåt och har lärt mig hur man restaurerar dem, berättar han.

Aram tycker att det finns alltför få mötesplatser för människor med olika bakgrund, i kommunen.
– Jag har fått många vänner här på Skopan och vi umgås även utanför jobbet. På lördagar brukar vi träffas för att ta en fika och prata, berättar han.

Att han vet hur det är att uppleva krig och inte ha mat och kläder, gör att arbetet i butiken känns extra meningsfullt. Det ger pengar till många humanitära insatser.

Doften av varm soppa sprider sig. Alla som gör en insats i butiken får gratis lunch vid tolv. Då passar också Tero på att hålla en liten andakt, tala om vad som är på gång och uppmuntra personalen.

– I lördags sålde vi för 156 000 kronor, berättar han, och konstaterar att all tid och allt engagemang i butiken, betyder så mycket.

På eftermiddagen möter jag Parvin Moghadam, som just tar ut en plåt nybakta bullar ur ugnen i köket. Hon och hennes familj flydde från kriget i Iran 1988. Hon berättar att det var lättare för barnen att komma in i det svenska samhället och få kompisar, än för henne.

– Men när jag väl lärt känna människor här mer på djupet, så är de riktiga vänner som verkligen lyssnar och bryr sig. När jag numera åker till Iran, så känner jag efter några dagar att jag längtar hem till Sverige.