Nu vänder Emelie tillbaka till Afrika

– Det känns roligt, spännande och väldigt hedrande. Jag har stor respekt inför uppdraget. Arbetet i regionen är omfattande och viktigt och har en enorm historia.

Det säger Emelie Litsgård, 27 år, när vi sitter ner tillsammans på PMU:s huvudkontor i Alvik strax före hennes utresa till Bukavu i DR Kongo. Där ska hon ha sin bas under de två åren som fältkoordinator för arbetet i regionen.

Hon är lärare i samhällskunskap och religion och arbetade senast på en högstadieskola utanför Stockholm. Att se bättre uppväxtvillkor för barn är något hon brinner särskilt för.

Förutom att hon har en högskoleexamen i religion läser Emelie statsvetenskap vid försvarshögskolan, med inriktning på krishantering och säkerhetspolitik. Hon kommer att ta sin fil kand inom detta ämne under hösten vid sidan av arbetet.

Efter de fem barndomsåren i Mocambique tillbringade Emelie också ett år där som vuxen. Dessutom har hon bott i Indien, Israel, Burundi och senast i Belgien, där hon gjorde praktik hos Alf Svensson i Europaparlamentet.
Hon konstaterar att hon som lärare kan förändra tillvaron för 30 elever i en skolklass, men genom politiken vara med och åstadkomma samhällsförändring.

– Att bara ha en åsikt lockar mig inte, utan jag triggas av kombinationen skit under naglarna och långsiktig förändring. Jag behöver ha hjärtat med mig och ansikten framför mig, och därför vill jag nu ta tid borta från den politiska sfären för att arbeta mer hands on med människor, säger Emelie.

Hon tror att hon kommer att ha nytta av sina tidigare erfarenheter från Afrika i den nya tjänsten.

– Jag tycker om utmaningar i vardagen. Som missionärsbarn är jag uppväxt med att man får ta klockslag med en nypa salt, men i Sverige är allt så inrutat. Jag gillar att improvisera, lösa saker som de kommer. Sen har jag ju sett behoven och vad lite som krävs för att faktiskt förändra någons liv, och då tror jag att man lockas mer av det.

Som fältkoordinator blir Emelie ett stöd för PMU:s samarbetspartners. Hon kommer bland annat hjälpa till med ansökningar och ser till att arbetet fortskrider och utvecklas.

– Det kommer att bli resor i hela regionen. Jag vill så snart som möjligt få komma ut och se alla projekt som vi har, säger Emelie.

Hon ger ett lugnt och säkert intryck och det faktum att hon kommer att bo i ett land präglat av våld och oroligheter, är inget som skrämmer
henne.

– Jag har ambassaden bakom mig och det blir helt andra konsekvenser
om jag skulle drabbas av något än om civilbefolkningen gör det. Men självklart
ska man ha respekt för situationen och agera förståndigt.

Väskan kommer att stå packad hela tiden och matförrådet vara välfyllt ifall hon behöver hålla sig inomhus länge.

– Jag har vuxit upp med missionärers berättelser om hur de levt under sådana omständigheter och de flesta har ju klarat sig. Det är en trygghet. Och sen har jag en mobiltelefon med larm och säkerhetsapp. Jag är inte lika utelämnad som de var.

Föräldrarna Berit och Leif Litsgård finns inom räckhåll som missionärer
i Mocambique, och vännerna kan hon nå via skype och sociala medier.

– De är vana vid att vi kommunicerar på det sättet så jag vet inte ens om de kommer att märka att jag är borta, ler Emelie.

Förutom säkerhetssituationen väntar en rad andra utmaningar i den nya tjänsten.

– Jag har inte haft franska som arbetsspråk tidigare. Sen är jag ung kvinna också, som ska få andra att lyssna på mig. Det krävs vishet för det.

Att se människor som lider, men inte ha makt att hjälpa dem alla, är något Emelie bävar för.

– Att lämna en människa som är i nöd skulle kännas oerhört svårt, men jag tror att jag kommer att tvingas vara med om det. Jag hoppas att jag inte kommer att avtrubbas av det utan fortsätta att beröras under hela min
tid som koordinator.

Hennes önskan är PMU:s samarbetspartner i regionen ska få inspiration och drivkraft till att skapa förändring, och att hon ska kunna underlätta detta arbete.

– Jag hoppas att vi och våra partners ska ses som en viktig resurs i regionen. Att man ser oss som vardagshjältar som står för ljus i mörkret och bryter den negativa spiral som finns.

När det gäller att påverka för förändring i ett samhälle, ser hon den enorma styrka som kyrkan har genom sitt nätverk. Men hon framhåller också vikten av den andliga dimensionen i arbetet.

– Jag har exempelvis hört om hur mycket kyrkor fått betyda för tidigare barnsoldaters återintegrering i samhället. Medan andra erbjuder psykologhjälp visar de också att det finns förlåtelse från Gud. Det är en förmån att få arbeta tillsammans med människor  som inte bara ger materiell hjälp utan också hjälp för själen.

Läs mer om PMU:s fältkontor här