Mukwegefilmen i Linköping: ”Känner känslan av Mandela”

På torsdagskvällen samlades 450 Linköpingsbor i Pingstkyrkan Cupolen för att se filmen ”The Man Who Mends Women”. Filmens huvudperson är det PMU-stödda Panzisjukhusets chefsläkare Denis Mukwege. Visningen efterföljdes av ett panelsamtal under ledning av PMU:s påverkansstrateg Maria Bard.
– Jag känner känslan av Mandela, sa Aleksander Gabelic, ordförande för Svenska FN-förbundet och en av paneldeltagarna, efter att han sett filmen.

Efter visningen av den två timmar långa filmen ”The Man Who Mends Women” om Panzisjukhuset i DR Kongos chefsläkare dr. Denis Mukweges arbete, intogs scenen av paneldeltagarna Barbro Wijma, professor i Genus och Medicin på Medicinska fakulteten på Linköpings Universitet och Aleksander Gabelic, ordförande för Svenska FN–förbundet. PMU:s påverkansstrateg Maria Bard ledde samtalet som kom att handla om den politiska situationen i DR Kongo och det sexuella våldet.
– Det är inte många länder som har en sådan person som dr. Mukwege. Många är nog rädda att han kan ge sig in i politiken, han står för något annat än vad människorna i DR Kongo lever under, något de längtar efter, inledde FN-förbundets Aleksander Gabelic.

Filmen som lanserades i Sverige i oktober handlar om dr. Mukweges kamp och arbete med att vårda kvinnor och barn som utsatts för sexuellt våld i det konfliktdrabbade DR Kongo. Tillsammans med sina kollegor på Panzisjukhuset har han behandlat tiotusentals kvinnor och barn som utsatts för brutala sexuella övergrepp.

Sexuellt våld har blivit vardag inte bara i DR Kongo utan även i flera av grannländerna i Centralafrika. Professor Barbro Wijma möter många kvinnor i sitt jobb här i Sverige, som utsatts för grovt sexuellt våld. Hon ser liknande mönster med kvinnorna i DR Kongo som skildras i filmen.
– De kvinnor jag intervjuat kallar sitt underliv ”det allra heligaste”. Det är det allra heligaste som kvinnan har som har blivit nersmutsat och förstört. Detta får enorma konsekvenser.
Barbro menar att det är viktigt att angripa kulturen och strukturerna som tillåter våldet för att få till stånd en förändring. Men det krävs även politisk vilja och påtryckningar utifrån, tror Aleksander Gabelic.
– Det finns en kraft i Kongo som vill förändra. Jag tror vi har kommit till en brytpunkt där det måste hända något mer som skapar förändring för Kongo. Vi måste använda den kraft som finns. Både FN och Sverige har ett ansvar. Jag hoppas Sverige i sin roll i säkerhetsrådet tar med sig detta, sa Aleksander Gabelic.
Även kyrkan, både pingströrelsen och katolska kyrkan som är stora i DR Kongo, har stora påverkansmöjligheter för att få till förändring i landet, menar PMU:s Maria Bard.
– I öst är både katolska kyrkan och pingströrelsen stora aktörer. Man har en otrolig roll i att skapa fred. Det var katolska kyrkan som ledde fredssamtalet innan jul med president Kabila. Katolska kyrkan har gett sig in i politisk dialog. Medan pingstvännerna historiskt sett inte lagt sig i. Men det håller på att förändras, man går in mer och mer aktivt in i arbetet med att lyfta de här frågorna, avslutade Maria Bard.

Matilda Hector