I Chulucanas har alla lika värde

Varje dag kommer 35 barn till CBR rehabiliteringscenter i Chulucanas i Peru. De flesta har cp, muskelsjukdomar och Downs Syndrom. Många kommer från extremt fattiga förhållanden där man saknar kunskap om hur man tar hand om människor som lever med en funktionsnedsättning.

Centret startades av Anita Olsson för 20 år sedan. Hon är själv peruan men gift med en svensk. Det var hennes erfarenhet av att jobba som personlig assistent i Sverige, som fick henne att intressera sig för att starta ett center för människor med funktionsnedsättning i Chulucanas.
– Jag kunde inte minnas att jag hade sett något barn i Chulucanas med funktionsnedsättning och kände att jag skulle söka rätt på dem och hjälpa dem, berättar Anita.
Tillsammans med några andra gick hon från hus till hus med en enkät och ställde frågan om det fanns någon i hemmet som inte kunde se, gå eller höra. Efter att ha besökt mer än 4000 hem hittade de 200 barn med funktionsnedsättning.
– Vissa var i riktigt dåligt skick. Vi hittade ett barn som var fastkedjad och en annan som var instängd tillsammans med djuren i en hönsgård, säger Anita. Hon besöker PMU:s huvudkontor i Alvik tillsammans med sin man och den nuvarande chefen för centret i Chulucanas, Mayra Valladolid Rivas.
– De flesta barnen som kommer till oss på centret kommer från landsbygden, där är det vanligt med funktionsnedsättning. De lever i extrem fattigdom, kunskapsnivån är låg och bristen på sjukvård är stor, berättar Mayra.

När barnen kommer till centret erbjuds de sjukgymnastik, logopedhjälp och psykologiskt stöd.
– Vi har också en verkstad där vi tillverkar hjälpmedel och vi anordnar workshops för föräldrar där de kan göra olika hantverk, förklarar Mayra.
En viktig del i arbetet är att alla barn får ett hembesök av en sjuksköterska som gör en bedömning av barnets situation.
– Det är en sak att se barnet på centret, men en annan att se det i sin hemmiljö. Först där ser du vilka problem de har i sin vardag. Du ser också om det finns någon som tar hand om barnet och vilken roll familjen spelar för barnet. Man ser också hur de bemöts av resten av samhället. Utifrån de behov som finns gör vi en analys och ger råd till mamman, säger Mayra.
Hon berättar om en flicka som hette Brenda som kom till centret. Hon hade varit ett aktivt barn och tyckte om att dansa. Men när hon var fyra år vaknade hon en morgon och kunde inte gå. Läkarna förstod inte vad det berodde på.
– När hon kom till oss första gången hade hon en trasa över huvudet. Hon skämdes för att folk skulle se henne i rullstol, förklarar Mayra.
Brenda tyckte om centret för att där fanns människor som var som henne och som kunde förstå henne. Det var först efter att Mayra hade träffat Brenda som Mayra själv började berätta för folk att hon hade en mamma med funktionsnedsättning. Idag har alla som jobbar på centret sin egen historia av att leva tillsammans med personer med funktionsnedsättning. Sedan centret öppnade har man sett en stor attitydförändring i samhället kring människor med funktionsnedsättning.
– Varje år ordnas en parad i Chulucanas och det har blivit tradition att barnen från centret går först i ledet, berättar Mayra stolt.

* PMU har stött centret sedan 2002.

MATILDA NYAMAI