Din gåva gör att dr Mukwege kan fortsätta laga kvinnor och barn som utsatts för sexuellt våld

Förutom den mörka kostymen, ljusa skjortan och blå slipsen bär han ett lugn, denne flerfaldigt nobelprisnominerade chefsläkare från DR Kongo. Kanske är det förväxlat med trötthet efter att ha rest runt i Asien och Europa i en och en halv månad, kanske en kombination.
– Det är kvinnornas styrka som driver mig, säger han och blickar ut över en gråmulen vy från ett konferensrum på Handelshögskolan i Göteborg.
– De är så starka så jag får intrycket av att jag själv är väldigt, väldigt liten i jämförelse. Men jag försöker bidra med min lilla del.
Det är snart 20 år sedan som Denis Mukwege med stöd från bland annat PMU började, vad som inte kan klassas som annat än, ett vansinnesbygge – det världsberömda Panzisjukhuset.
– Hur vi lyckades bygga sjukhuset mitt under brinnande krig kan jag egentligen inte förklara. Det var dumt. Men vi gjorde det. Han skrattar när han minns tillbaka.
– Ibland för Gud dig helt enkelt dit han vill och så är det inte förrän i efterhand när man tittar tillbaka som man förstår varför.
Panzisjukhuset är fortfarande hans arbetsplats, men av säkerhetsskäl även hans hem. Genom att stå vid operationsbordet och laga underliv som stuckits med knivar eller skjutits sönder efter våldtäkt och genom att prata öppet om det sexuella våldet som en krigsstrategi, riskerar han livet varje dag. Måste han ta sig utanför sjukhusets väggar eskorteras han av FN-soldater. Han tycks leva som en fånge, men beskriver det annorlunda.
– Jag är en tjänare, säger han och skrattar igen. Men så blir han allvarlig.
– Just nu upplever jag nya dimensioner av vad det innebär att vara en tjänare. Eftersom jag bor på sjukhuset är jag alltid tillgänglig. Man kan inte säga ”Nej, jag är trött, jag orkar inte operera” när någon lider och håller på att dö. Det kan man bara inte.
23 757 kvinnor och barn har vårdats på Panzisjukhuset för sexuellt våld sedan den första patienten 1999. Den yngsta bara några månader gammal, den äldsta över 80 år. Ingen skonas i jakten på makten över landets naturtillgångar.
Hur undviker du att bli totalt uppslukad av hat när du ser så mycket grymhet på så nära håll?
– Jag tror hat är något riktigt, riktigt dåligt. Jag tror att det förutom att förgöra andra, också förgör en själv. Vi måste kämpa mot det, det är inte alltid lätt, men vi måste. Det vi behöver är rättvisa. Rättvisa leder dig till sanningen och har du sanningen kan du förlåta och läka.
– Många av kvinnorna som blivit våldtagna tycker att det hade varit bättre om de blivit dödade och inte lämnats levande efter övergreppen. Att de ändå efter ett tag kan le igen och resa sig… De är så starka. Det är det som driver mig – styrkan och modet hos Kongos kvinnor.

(FRIDA SCHÖLD)

Stöd arbetet på Panzisjukhuset Ge som företag

Ge en gåva

Ge som företag
Engångsgåva
Bli månadsgivare
Sms:a: KONGO100 till 72 980
för att ge 100 kr.
Handla i vår gåvoshop!
Ge bort ett halsband som gör skillnad.