”Viktigt att lyssna in både män och kvinnor”

Om man utelämnar männen i jämställdhetsarbetet så kommer man ingen vart. Det menar Madhu Thapa som jobbar för PMU:s partner UMN i Nepal. UMN inkluderar inte bara kvinnorna när de ska jobba med jämställdhet i projekten, utan får med sig flera grupper i samhället. I några av Nepals minst utvecklade regioner har man genom detta arbetssätt lyckats vända trenden med skadliga traditioner.

– Kön handlar inte om män och kvinnor, det handlar om vilken typ av tankegång vi har, säger Madhu Thapa, programchef, UMN i Nepal. Han är i Sverige på en veckas möte med PMU:s globala arbetsgrupp för jämställdhet. Madhu har jobbat med jämställdhet i flera år för UMN i Nepal. Ett land där det går sakta framåt i jämställdhetsfrågan.
– En sak som jag lärt mig under åren är att om man inte ger utrymme och lyssnar in både män och kvinnor och ger dem en plattform att delta eller få samma möjlighet, så kan vi bara förvandla en grupp och inte den andre. Om du utelämnar männen, även om de kanske är förövarna i fallet, så förlorar vi bara. Då kan vi aldrig få dem att reflektera över problemet eller utveckla ett nytt sätt att tänka, säger Madhu Thapa.

Madhu vet vad han pratar om. Han har jobbat med jämställdhetsfrågan i många år i kontexter där djupt rotade traditioner utövas. För några år sedan var han med och startade ett jämställdhetsprojekt i byar runt Bashan i västra Nepal. Den region som är minst utvecklad i hela landet. Projektet gick ut på att förändra djupt ingrodda tankemönster och traditioner. Madhu och hans team hade sett att det fanns små hyddor lite överallt. De fick veta att det var så kallade ”menshyddor” där kvinnorna bodde under tiden de hade mens. Enligt hinduisk kultur anses kvinnorna orena under menstruationen, att ha mens ses som guds straff till kvinnorna.
– Hyddorna hade inga fönster, ingen ventilation och låg isolerat till. När kvinnorna hade mens fick de inte röra männen eller hämta vatten från samma kran som männen, berättar Madhu. Flera kvinnor blev bitna av ormar och insekter under tiden de bodde i ”menshyddorna” eller dog på grund av att de kvävdes av röken när de skulle värma sig i kylan.
– Det är ett väldigt traditionellt samhälle. De flesta kvinnorna är analfabeter, därför är traditionella övertygelser djupt rotade.
Madhu funderade mycket kring hur de skulle jobba med att förändra traditionen.
– Det är lättare att driva ett alfabetiseringsprojekt än att förändra människors sätt att tänka och tro, säger han.
Normalt sett brukar UMN forma blandade målgrupper, men här formade man istället en grupp för män, en för kvinnor, en för religiösa och politiska ledare och en för barnen.
– Vi använde oss av bilder och förde gruppdiskussion kring problemet. Vi ställde många frågor och utmanade dem att tänka till, berättar Madhu.
Teamet som drev projektet var tvungna att ta ett steg i taget. De började med att få grupperna att minska antalet dagar som kvinnorna skulle bo i menshyddorna från sju till bara några få dagar.
– Vi hade 140 kvinnor med i samtalen. 44 procent av dem har nu övergett menshyddorna och bor i sina hem under tiden de har mens. Men de får fortfarande inte vara i köket eller laga mat under tiden de har mens.
Madhu menar att det generellt sett går framåt vad gäller jämställdhetsfrågan i Nepal, men mycket arbete kvarstår. Även om kvinnor är med i beslutsfattande kommittéer och sitter i regeringen, så är deras röster många gånger inte hörda.
– Det tar sig olika uttryck i olika delar av landet. Om vi pratar om deltagande på det nationella planet, så innehas 33 procent av platserna i beslutsfattande organ idag av kvinnor. Policyn är att varje kommitté måste ha 3-4 kvinnor. Men när det gäller meningsfullt deltagande finns det mycket kvar att göra. På lokal nivå kvarstår också många utmaningar, säger Madhu Thapa, från UMN.

* På bilden ser ni en “menshydda”.

MATILDA HECTOR