Torkan har tagit sexton av hennes kor och tjugo får. Och hon har förlorat så många getter att hon har tappat räkningen. Emily Mayiani bor i Kaijadodistriktet i södra Kenya. Ett av de områden som drabbats hård av den långvariga torkan i landet.
– Det har varit en svår tid, konstaterar Emily.
När regnet äntligen kom i mitten på mars 2023, varade det bara i en vecka, men det kom med besked. Så pass att det tog död på de få kreatur som hade överlevt det torra klimatet. Djuren hade blivit för svaga för att klara väderomslaget, förklarar Emily.
För ett samhälle som lever på att föda upp boskap, har de senaste åren varit ett hårt slag.
– Just nu har vi ingen boskap och vi måste börja om från början, säger Emily.
Emily Mayiani är pastor inom pingströrelsen i Kenya och ledare för samfundets kvinnoorganisation.
Utan boskap att sälja på marknaden finns inga pengar till mat eller skolavgifter, och många elever uteblir från skolan för att hjälpa till hemma med försörjningen. Utan boskap tvingas man också hitta andra sätt att livnära sig på, bland annat genom att hugga ner och bränna träd för att tillverka träkol att sälja lokalt. En aktivitet som numera är olaglig eftersom den bidrar till avskogningen, något som i sin tur gör klimatet torrare. Så det blir som en ond cirkel.
För befolkningen kan heller inte plantera nya träd att motverka avskogningen och torkan den orsakar, eftersom de inte kan bevattna plantorna.
– Vår största utmaning är bristen på vatten, säger Emily och berättar att det regnvatten de samlade i dunkar och behållare bara räcker en kort tid.
– Vi vill gärna börja odla för att inte vara lika beroende av boskapen, men vi saknar vatten.
Matsituationen är allvarlig och klassas i Kaijado som en trea på den femskaliga internationella IPC-skalan som mäter matbrist. Till förskolan som Emily bedriver kommer nu för tiden även föräldrar vid lunchtid när barnen ska serveras mat.
– Skolbespisningen har blivit väldigt dyr för oss eftersom vi måste räkna in extra mat till föräldrarna i budgeten, säger hon.
De två måltider som barnen serveras i skolan är ofta de enda de får på hela dagen. Hemma finns på sin höjd lite gröt att äta.
– Så vi behöver ert stöd, och era förböner.
KAMPEN OM GRÖNBETE OCH VATTENDRAG
Även i Turkana i nordvästra Kenya lever invånarna på boskapsuppfödning. Här är situationen än mer alarmerande än i söder där Emily bor. För hälften av befolkningen i Turkanadistriket – omkring en halv miljon människor – är situationen allvarlig eller akut, enligt IPC-skalan (se länken ovan). Och när torkan slår ut växtligheten och vattendragen sinar tvingas herdarna söka sig in på andras markområden med sina djur.
Det skapar konflikter om resurserna och leder ofta till våldsamma boskapsräder, där många herdar får sätta livet till. Hur detta slår mot befolkningen och vad vår partner på plats gör för att förändra situationen kan du läsa mer om här.