>
Fredspristagaren doktor Denis Mukwege kandiderar till presidentposten när Demokratiska Republiken Kongo går till val i december 2023. Det beskedet har delgivits PMU och förmedlats vid en presskonferens tidigare i dag, den 2 oktober. Därmed lämnar Mukwege tillfälligt sin roll som chefsläkare och ansvarig ledare för Panzisjukhuset i väntan på valresultatet. På Panzisjukhuset har Mukwege betjänat utsatta kvinnor och barn i över 20 år.
− Vi på PMU vill tacka Denis Mukwege för den fantastiska insats han tillsammans med hela arbetslaget har gjort på Panzisjukhuset. Vi önskar honom allt gott i det han nu kliver in i och Guds rika välsignelser, säger Niclas Lindgren, direktor för PMU.
Doktorn och pingstpastorn Denis Mukwege är internationellt känd för att ha vunnit Nobels fredpris 2018 utifrån sina insatser och hårda arbete för kvinnor som utsatts för brutalt sexuellt våld i östra DR Kongo.
Efter att han till en början arbetat som gynekolog på sjukhuset i Lemera i provinsen Syd-Kivu tog Denis Mukwege initiativ till att bygga Panzisjukhuset i Bukavu år 1999.
Sjukhuset finansierades med stöd från PMU, Läkarmissionen och Sida och invigdes 2002. Det drivs sedan starten av den lokala pingströrelsen Cepac. PMU ger ett fortsatt stabilt stöd till Panzisjukhuset med hjälp av privata och institutionella givare, såsom Echo (EU:s humanitära stöd).
Sexuellt våld används som en del av krigsföringen i östra DR Kongo. Hittills har mer än 85 000 kvinnor fått vård för allvarliga gynekologiska skador på Panzisjukhuset, varav över 65 000 är överlevare av sexuellt våld.
Men doktor Denis Mukweges dröm och målsättning är att sjukhuset inte längre ska behöva ta emot våldtagna kvinnor utan att det ska få vara ett vanligt sjukhus dit kvinnor får komma och föda sina barn tryggt och säkert. Dessvärre har behovet av sjukhusets specialkompetens kring omhändertagande av sexuella våldsoffer bara ökat och idag är Panzisjukhusets roll i östra DR Kongo viktigare än någonsin.
− När vi började arbetet med Panzisjukhuset var det främst vuxna patienter vi behandlade. Men vi har sett en förändring, fler utsatta är barn. Mer än 15 procent av dem vi behandlar nu är barn. Förra året kom barn under 5 år till oss. Människor tror att de kan göra vad de vill utan att det får några konsekvenser. Vi måste få rättvisa i den här regionen, ingen kan acceptera det här, sa Denis Mukwege under sitt besök i Sverige på Pingst pastor i januari 2023.
I och med att Denis Mukwege meddelat att han nu beger sig in i politiken och ställer upp som presidentkandidat så lämnar han sin roll som chefsläkare och ledare för Panzisjukhuset i väntan på valresultatet. Under en presskonferens berättade Denis Mukwege om sitt beslut. Han beskrev att tiden är inne för att förnya landet och ta tillbaka demokratin.
− Jag har vårdat sjuka i 40 år. […] Vårt land är sjukt, mycket sjukt. […] Jag vill förverkliga ert hopp, för landets räddning. Låt oss välja mellan slaveri eller fred, sa Denis Mukwege.
Under åren på Panzisjukhuset har Denis Mukwege byggt upp ett starkt arbetslag och en god ledning som inte ger upp kampen för kvinnors och barns rättigheter, där PMU även fortsättningsvis kommer att stödja de insatser som görs.
− Vi på PMU vill tacka Denis Mukwege för de många år vi har fått samarbeta och för den fantastiska insats han tillsammans med hela arbetslaget har gjort på Panzisjukhuset. Vi önskar honom allt gott i det han nu kliver in i och Guds rika välsignelser. Det goda arbetet för att läka och återupprätta kvinnor och barn som utsatts för sexuellt våld via Panzisjukhuset kommer att fortsätta framåt, säger Niclas Lindgren, direktor på PMU.
>
Så många som 20 procent av den manliga befolkningen kan ha blivit utsatt för sexuella övergrepp. Men det är inget de kongolesiska männen talar högt om. Om övergreppet kommer till allmänhetens kännedom får det stora sociala konsekvenser för den utsatte. Som ett led i att förbättra situationen utmanas nu samhällets maskulinitetsnorm.
De pekas oftast ut som förövare, men männens egen utsatthet talas det i princip aldrig om. Av förklarliga skäl. När så många kvinnor systematiskt våldtas eller utsätts för sexuellt våld varje timme är det få som uppmärksammar de pojkar och män som också faller offer för brutala övergrepp. Och i Demokratiska republiken Kongo förväntas en man vara stark och ensam kunna hantera svåra situationer. Alltså söker en man inte vård för sina fysiska och psykiska skador, utan bär dem själv i tysthet.
Från barnsben får kongolesiska pojkar lära sig att det bara är kvinnor som gråter. Att en riktig man klarar alla omständigheter själv. Just frågan om sexuellt våld blir därför extremt känslig. Om övergreppet kommer till allmänhetens kännedom får det stora sociala konsekvenser för den utsatte.
– Männen blir diskriminerade, utpekade, exkluderade. Även inom den egna familjen. De känner sig utsatta, skamfyllda och sårbara. En man som har blivit utsatt för sexuellt våld förlorar sin manlighet och betraktas av omgivningen som svag. Det ligger därför i sakens natur att inte berätta, inte för någon. I stället bär man lidandet själv, förklarar Ali Bitenga, forskare vid Panzisjukhuset i Bukavu, som tillsammans med andra forskare tagit fram studien: A man never cries: barriers to holistic care for male survivors of sexual violence.
Forskaren Ali Bitenga, vid Panzisjukhuset i Bukavu, har tillsammans med andra forskare tagit fram studien ”En man gråter aldrig”. Foto: PMU/Mikael Jägerskog
Man skulle kunna tro att situationen i det krigshärjade och våldsdrabbade landet skulle ha förbättrats vid det här laget, eftersom DR Kongo inte omnämns i medierna i samma utsträckning. Men konflikterna om de åtråvärda mineralerna fortsätter och har hittills tvingat över fem miljoner människor på flykt.
Värst drabbas kvinnor och barn när krigsherrar och gerillagrupper använder våldtäkt och förnedring som vapen för att ta kontrollen över gruvdriften. Hur många pojkar och män som har utsatts för sexuellt våld är svårt att veta, eftersom mörkertalet är stort. Men med tanke på hur utbrett våldet är uppskattar Ali Bitenga att det kan vara så många som 20 procent av den manliga befolkningen. Av de 80 000 patienter som det numera världsberömda Panzisjukhuset behandlat är dock endast en procent män.
– En av männen som jag intervjuade under studien sa: “Jag skulle hellre dö, än att söka vård för en kvinnofråga”. En annan oroade sig för att ingen skulle ta hand om hans familj om övergreppet kom ut, berättar Ali Bitenga.
Panzisjukhuset, som mottagaren av Nobels fredspris doktor Denis Mukwege har vigt sitt liv åt, bedriver en holistisk behandlingsmodell som innebär att man inte bara hjälper överlevarna efter sexuellt våld att få medicinsk hjälp för sina fysiska skador, utan också att man har program för att bearbeta psykiska trauman. Sjukhuset erbjuder dessutom juridisk hjälp och anordnar enklare yrkesutbildningar. Fokus har dock i första hand varit på kvinnors utsatthet, så programmen är utformade efter deras behov.
Ali Bitenga hoppas att det internationella givarsamfundet ska få upp ögonen även för männens utsatthet så att vårdprogram och rehabilitering framöver även kan anpassas efter deras behov.
Parallellt bedriver Panzi foundation Badilikaprojektet som utmanar patriarkala normer och strukturer i samhället genom att öka kunskapen om mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors rättigheter.
– Och man måste börja redan i unga åldrar för att förändra maskulinitetsnormen i samhället, så att det blir en annan inställning till vad det är att vara man, säger Ali Bitenga.
Om Badilikaprojektet:
Badilika betyder förändring och genom projektet arbetar man för att förändra destruktiva kulturella beteenden och attityder genom att bland annat prata om positiv maskulinitet. Insatserna görs genom att exempelvis skapa lokala jämställdhetskommittéer, men man bedriver också påverkansarbete gentemot lokala och nationella myndigheter, skolor och inte minst kyrkor. Efter år av krig och våld saknas tilliten till myndigheterna men kyrkan har ett stort inflytande. Därför är det viktigt att religiösa ledare, pastorer och andra inflytelserika personer är med och stöttar och driver på arbetet med jämställdhet.
>
När vi drömmer om utveckling och förändring pratar vi på PMU ofta om att vi måste jobba både ”bottom-up” och ”top-down”, samtidigt. Underifrån måste förändringsarbete som handlar om till exempel värderingar, kultur, vision, engagemang och mobilisering komma, samtidigt som vi måste vara med och påverka beslutsfattare, system, strukturer och lagar. Både civilsamhälle, politiska beslutsfattare, näringsliv och akademin behövs, i ett samarbete, om vi ska komma någonstans. Den gånga veckan har varit ett väldigt bra exempel på hur detta kan se ut.
Doktor Denis Mukwege – läkare, författare, pingstpastor och människorättsaktivist – har fått många utmärkelser för sitt outtröttliga engagemang och sitt mod när det gäller att stå upp mot ondska och våld, och för våldsoffren i DR Kongo. Under veckan som gick besökte han Sverige och hans budskap var kristallklart, oavsett om han satt i morgonstudion, mötte utrikesminister Tobias Billström (M), företagsledare eller pastorer inom den globala pingströrelsen: Vi i omvärlden kan inte stillatigande se på när det kongolesiska folket lider till följd av den smutsiga brytningen av mineraler som vi alla behöver i telefoner, datorer och för den gröna omställningen.
Tidigt besök i SVT:s morgonstudio. Personal på plats i greenrom tackade doktor Mukwege personligen för hans outtröttliga arbete. Foto: PMU/Johanna Litsgård Lebourne
Det är en global utmaning som behöver ett globalt svar, där omvärlden sätter tryck på dem som på olika sätt står bakom eller legitimerar våld och övergrepp. ”Väst måste visa att det mänskliga värdet gäller överallt”, sa han bland annat i en intervju med DN, där han också konstaterar att män är underrepresenterade i allt arbete som rör kvinnor. Han lyfte även i sina samtal att jämställdheten är avgörande om vi ska se förändring, och hur ojämställdhet bidrar till våldet mot kvinnor, samt att vi måste bygga fred, tillit och tillsammans säkerställa att rättvisan segrar.
Det är väldigt uppmuntrande att i alla olika samtal höra om Mukweges enormt starka tro på kyrkans avgörande roll på marken som samhällsaktör, något han underströk i samtalet med Sidas generalsekreterare Carin Jämtin. Kyrkan är avgörande för att bygga fred, i arbetet för jämställdhet och demokrati, för att hålla landets ledare ansvariga, men också att genom olika insatser skapa hopp och framtidstro hos dem som lever i utsatthet och fattigdom.
Sidas Carin Jämtin tackade på Facebook för ett ”inspirerande och kraftgivande samtal” som ”gav kunskap om konfliktlösning, kvinnors rättigheter och arbete för att afrikanska länder ska ha del av vinsten från utvinning av metaller vi behöver till vårt uppkopplade liv.” Foto: Sida
Han är också knivskarp i sitt budskap till kyrkans ledare: ”Kyrkan kan inte vara neutral när människor lider”. Att vara tyst inför orättvisor är också att tala, och att inte agera är också att agera. Kyrkan har ett politiskt uppdrag i en bredare betydelse. Det handlar enligt Mukwege om att ta ansvar i samhället ur ett moraliskt, ekonomiskt och socialt perspektiv, där vi bidrar till att bygga demokratin och skapa rättvisa. Kyrkan måste alltid stå tillsammans med dem som lider, och säkerställa att rösterna som ropar på förändring hörs, både på marken och på högsta politiska nivå.
Möte med utrikesminister Tobias Billström (M) tillsammans med representanter från Läkarmissionen. Foto: PMU
I sin predikan på pingströrelsens pastorskonferens, där han talade till 850 ledare från ett femtiotal länder, hörde vi såklart hans hjärta för sitt eget land. Men budskapet var större än så. Han talade om och till den världsvida kyrkan, och om de globala utmaningarna som möter oss idag. Krig och våld, flyktingströmmar, hungersnöd, korruption och dåligt ledarskap, diskriminering, övergrepp, fattigdom och ekonomiska orättvisor, själviskhet och självupptagenhet.
Och frågan som blir hängande i luften hos oss alla som lyssnade är: Står vi stadigt nog på de utsattas sida? Bidrar vi till fred och försoning, hopp och framtidstro, och utmanar vi de strukturer och system som håller människor i sitt grepp idag, oavsett om det handlar om våld mot kvinnor, barnen som är fast i slavliknande förhållanden i Kongos gruvor, flyktingarna från krigets Ukraina eller någon annan av världens alla orättvisor?
Under en intervju som PMU:s kommunikationschef Johanna Litsgård Lebourne höll i under Pingst Pastor berättade Mukwege att han inte stängt dörren till att kandidera till presidentposten i DR Kongo. ”Jag ber att Gud ska leda mig i den här frågan men jag har inte fått svar än.” Foto: PMU/Robin Ibanez.
Mukweges budskap är tydligt: känslor är meningslösa om de inte följs av handlande. Vi måste och vi kan göra skillnad, och hjälpa varandra att inte förlamas av utmaningarnas storlek, och rädslan vi kan känna inför det okända. Det är tillsammans vi är starka!
På frågan om vad som motiverar och driver honom svarar doktor Mukwege att det handlar om två saker: hans starka tro på Gud och hans tolkning av Guds uppdrag till oss, samt kvinnornas enorma styrka att komma igen, trots allt de varit med om. Om inte kvinnorna ger upp kan inte vi göra det.
Niclas Lindgren, direktor PMU
>
Nobelpristagaren, pingstpastorn och doktorn Denis Mukwege får tillsammans med andra internationella gäster stort utrymme när svenska pingstpastorer och gäster från hela världen möts i januari. Den årliga konferensen förvandlas till Pingst Pastor International.
– Mukwege är en profetröst som talar om kyrkans roll i denna arma värld, med all dess orättvisa och nöd. Men som få lyckas han ge hopp och stå upp för de slagna, säger Pingsts föreståndare Daniel Alm.
Svensk pingströrelse har relationer med omkring hundra länder i världen. Dessa relationer har i huvudsak burits av missionärerna. Antalet svenska missionärer har sjunkit från som mest ett tusental till cirka 150 men det finns stora pingströrelser i många länder.
För att få en förnyad internationell struktur skapades Pingst International. Församlingarna bedriver mission och de gemensamma organen stöttar detta och bygger strukturer är tanken.
Pingst International har identifierat fyra tematiska spår. Ett av dem är ”Relationer i världen”, att bygga nätverk mellan svensk pingströrelse och pingstsamfund i andra länder, bland annat genom ”Memorandum of understanding” (MOU). Daniel Alm beskriver det som ett ömsesidigt erkännande av en relation. Tanken är att det kommer signeras ett antal sådana i konferensen i januari.
– Nätverkandet är viktigt och det har lett till tanken att det någon gång vore fantastiskt att samla så många som möjligt, säger Daniel Alm.
Svenska Pingst står för konferensarrangemanget med mat, logi med mera och församlingarna är värdar för de runt hundra internationella gäster som förväntas delta. Daniel Alm berättar att konferensen förhoppningsvis kommer att landa i två konkreta resultat:
– Det ena är vad vi kalllar ”The Stockholm Call”. Det blir som ett upprop och det ansluter till en tioårsperiod, ”The decade of revival 2023- 2033” som ett stort antal internationella pingstnätverk
deklarerat. Ett upprop om bön och en önskan att ge inspiration.
– Det andra är att vi som möts i Stockholm fortsätter hålla kontakt, i huvudsak digitalt men kanske längre fram i ytterligare fysiska samlingar.
Just nu finns nog ett uppdämt behov av att mötas fysiskt efter de två år där vi varit väldigt begränsade.
– Jag hoppas konferensen blir en kraftsamling för de kommande tio åren, för att sprida hopp.
Nyss hemkommen från Världspingstkonferensen i Seoul konstaterar han att Pingst tillhör en stor växande, stark andlig och social rörelse.
Text: Hasse Boström
