PMU

Miljontals kvinnor världen över får inte del av sina grundläggande rättigheter. Ofta är okunskap och djupt rotade traditioner en av orsakerna. I Togo, som är ett av världens fattigaste länder, har man sett framsteg på senare år.

I Togo är det förbjudet att diskriminera kvinnor, men detta efterföljs inte i verkligheten. Diskriminering av kvinnor sker på många plan i samhället, i rätten till utbildning, i arbetslivet, och när det gäller arv och juridiska frågor. Våld mot kvinnor är också vanligt och polisen ingriper sällan. Kvinnohandel förekommer också, där kvinnor tvingas till prostitution eller måste jobba under slavliknande förhållanden.

De senaste åren har PMU:s partner Eglise des Assemblées de Dieu du Togo aktivt jobbat med att lyfta frågan om kvinnans rättigheter och jämställdhet mellan könen. I de allra fattigaste byarna ute på landsbygden i Maritime-regionen har man nått ut till 750 kvinnor som ingår i olika jordbrukskooperativ. I kooperativen jobbar man holistiskt med att ge kvinnorna tillgång till hälsa, försörjning och utbildning samt undervisa dem om deras rättigheter så att de kan bedriva lobbying gentemot byledare och pastorer.
En av dem som fått större insikt om kvinnans rättigheter och betydelse är byledaren i Katihoé, Togbui Nouvedji. Han saknar ord när han ska beskriva vad projektet inneburit för hans by.
– Begreppet kvinnors rättigheter har förändrat många män i min by. Förut slog männen sina fruar, i dag får jag inga klagomål längre om detta. Männen rådfrågar sina kvinnor och hjälper dem i deras verksamhet. Jag är själv byhövding, men hjälper min fru i köket nu, eftersom hon är mycket överbelastad. Jag gör upp elden och ordnar grönsaker till såsen, berättar han.
Tack vare projektet delar Togbui Nouvedji i dag sin insikt med allt fler män i de fattiga byarna runtom i Togo.
– Männen har börjat förstå att kvinnan är en hel person som har rättigheter precis som de själva och fler kvinnor är i dag med i beslutsfattanden än tidigare, säger en av de ansvariga för arbetet.

I jämställdhetsprojekten läggs fokus på att arbeta med könsroller och ideal, utbildning, försörjning, våld och övergrepp, sexuell och reproduktiv hälsa, kvinnors organisering samt kvinnors och flickors rättigheter vad gäller deltagande i beslut i familj och i samhälle. Flickor och kvinnor stärks genom att man ökar deras organisering och kunskap om rättigheter. Många lokala partner arbetar även med skyldighetsbärare, såsom byledare, ledare för kooperativ och ledare i lokala kyrkor. Att involvera män i jämställdhetsarbetet är viktigt och kan vara avgörande för att nå hållbara resultat. Miljontals kvinnor världen över får inte del av sina grundläggande rättigheter. Ofta är okunskap och djupt rotade traditioner en av orsakerna. I Togo, som är ett av världens fattigaste länder, har man sett framsteg på senare år.

I Togo är det förbjudet att diskriminera kvinnor, men detta efterföljs inte i verkligheten. Diskriminering av kvinnor sker på många plan i samhället, i rätten till utbildning, i arbetslivet, och när det gäller arv och juridiska frågor. Våld mot kvinnor är också vanligt och polisen ingriper sällan. Kvinnohandel förekommer också, där kvinnor tvingas till prostitution eller måste jobba under slavliknande förhållanden.

De senaste åren har PMU:s partner Eglise des Assemblées de Dieu du Togo aktivt jobbat med att lyfta frågan om kvinnans rättigheter och jämställdhet mellan könen. I de allra fattigaste byarna ute på landsbygden i Maritime-regionen har man nått ut till 750 kvinnor som ingår i olika jordbrukskooperativ. I kooperativen jobbar man holistiskt med att ge kvinnorna tillgång till hälsa, försörjning och utbildning samt undervisa dem om deras rättigheter så att de kan bedriva lobbying gentemot byledare och pastorer.
En av dem som fått större insikt om kvinnans rättigheter och betydelse är byledaren i Katihoé, Togbui Nouvedji. Han saknar ord när han ska beskriva vad projektet inneburit för hans by.
– Begreppet kvinnors rättigheter har förändrat många män i min by. Förut slog männen sina fruar, i dag får jag inga klagomål längre om detta. Männen rådfrågar sina kvinnor och hjälper dem i deras verksamhet. Jag är själv byhövding, men hjälper min fru i köket nu, eftersom hon är mycket överbelastad. Jag gör upp elden och ordnar grönsaker till såsen, berättar han.
Tack vare projektet delar Togbui Nouvedji i dag sin insikt med allt fler män i de fattiga byarna runtom i Togo.
– Männen har börjat förstå att kvinnan är en hel person som har rättigheter precis som de själva och fler kvinnor är i dag med i beslutsfattanden än tidigare, säger en av de ansvariga för arbetet.

I jämställdhetsprojekten läggs fokus på att arbeta med könsroller och ideal, utbildning, försörjning, våld och övergrepp, sexuell och reproduktiv hälsa, kvinnors organisering samt kvinnors och flickors rättigheter vad gäller deltagande i beslut i familj och i samhälle. Flickor och kvinnor stärks genom att man ökar deras organisering och kunskap om rättigheter. Många lokala partner arbetar även med skyldighetsbärare, såsom byledare, ledare för kooperativ och ledare i lokala kyrkor. Att involvera män i jämställdhetsarbetet är viktigt och kan vara avgörande för att nå hållbara resultat.

”Jag har lärt mig hur jag kan ta ansvar för mitt land, hur jag kan vara god, hur jag kan uppnå det omöjliga.”, säger en flicka. ”Vi måste samarbeta i Egypten. Vi kan inte hålla på att bråka om vi ska kunna leva tillsammans.”, säger en annan. Det är barn som varit med i ett rollspel som ska förändra Egyptens framtid som berättar.

I ett land så religiöst polariserat som Egypten, är våld i religionens namn inte ovanligt. Klyftan mellan muslimer och kristna är stor. Men genom att lära sig se förbi fördomar om ”den andre” kan en kultur av fred och samexistens skapas. Detta görs genom att samla både kristna och muslimska barn från olika ekonomiska bakgrunder i rollspel om ett utopiskt Egypten där de lär sig om demokrati, mänskliga rättigheter, konflikthantering och samarbete.
”På väg hem berättade min son vad de hade gjort på lägret och han nämnde namnen på de barn han hade röstat på i rollspelet. Vår chaufför frågade varför han hade valt att rösta på ett parti med så många kristna, han skulle röstat på ett parti med fler muslimer. Min son började då förklara för chauffören att man lägger sin röst baserat på agendan och kandidatens integritet och inte baserat på deras religion.”, berättar en förälder till en av deltagarna. ”Jag har lärt mig hur jag kan ta ansvar för mitt land, hur jag kan vara god, hur jag kan uppnå det omöjliga.”, säger en flicka. ”Vi måste samarbeta i Egypten. Vi kan inte hålla på att bråka om vi ska kunna leva tillsammans.”, säger en annan. Det är barn som varit med i ett rollspel som ska förändra Egyptens framtid som berättar.

I ett land så religiöst polariserat som Egypten, är våld i religionens namn inte ovanligt. Klyftan mellan muslimer och kristna är stor. Men genom att lära sig se förbi fördomar om ”den andre” kan en kultur av fred och samexistens skapas. Detta görs genom att samla både kristna och muslimska barn från olika ekonomiska bakgrunder i rollspel om ett utopiskt Egypten där de lär sig om demokrati, mänskliga rättigheter, konflikthantering och samarbete.
”På väg hem berättade min son vad de hade gjort på lägret och han nämnde namnen på de barn han hade röstat på i rollspelet. Vår chaufför frågade varför han hade valt att rösta på ett parti med så många kristna, han skulle röstat på ett parti med fler muslimer. Min son började då förklara för chauffören att man lägger sin röst baserat på agendan och kandidatens integritet och inte baserat på deras religion.”, berättar en förälder till en av deltagarna.

Kvinnlig könsstympning är ett brott mot mänskliga rättigheter och i flera länder där det tidigare praktiserats är det i dag förbjudet enligt lag. Ett av dessa länder är Kenya. Men trots förbudet utsätts många fortfarande för ingreppet.

Trenden med könsstympning håller på att vända i Kenya och medvetenheten kring farorna med ingreppet är större i dag. Trots detta utsätts fortfarande 89 procent av alla flickor inom massajkulturen. En av dem är Josephine.
– Jag fick sitta på ett getskinn på marken när de skar i mig. Jag blödde mycket och det tog nästan en månad innan mina skador hade läkt, berättar hon.

Josephine bor i Oldonya Le Nkomond. Hon var tolv år när hon genomgick könsstympningsritualen, som är något av det grövsta en människa kan utstå. Hon skars med ett smutsigt rakblad och tvingas nu leva med den livslånga smärta som är ett resultat av ingreppet.
– Man säger att det är en tradition som är bra för kvinnan, där hon går från att vara barn till att bli vuxen. Själv har jag insett att man i stället förlorar väldigt mycket, säger hon.

Josephine är medlem i den lokala kyrkan, och just kyrkan har en viktig roll att spela i att bryta den djupt rotade tradition som könsstympningen är. I ett projekt som PMU stödjer, via partnersamfundet FPFK, har man genom utbildning och dialog sett hur attityden sakta men säkert förändrats kring sedvänjan.
– Vi jobbar med att komma nära folket genom samhällsdialog. Genom samtal i smågrupper får deltagarna lära sig om sina rättigheter, säger Jane Lanoi som är projektledare.
För Josephine blev utbildningen från ENAI avgörande.
– Genom utbildningen har jag förstått att det inte finns några fördelar och kyrkan har lärt mig att det är fel att medverka till att oskyldigt blod spills. Inget av mina sex barn har könsstympats, säger Josephine.

PMU jobbar främst i de länder som rankas som allra fattigast. Många trosbaserade organisationer har en stark tradition att arbeta inom hälsa och utbildning. Oftast fokuseras kvinnor och barn, eftersom de nästan alltid är fattigare och mer utsatta än männen. Kvinnor och män ges stöd att organisera sig på olika sätt, t ex genom att bilda kooperativ. Ett brett nätverkande och samarbete med skyldighetsbärare, ffa myndigheter, är viktigt och ökar hållbarheten och resultaten. I vissa konfliktdrabbade områden, där staten är mycket svag, bygger lokala partner hälsoposter, sjukhus och skolor.

Kvinnlig könsstympning är ett brott mot mänskliga rättigheter och i flera länder där det tidigare praktiserats är det i dag förbjudet enligt lag. Ett av dessa länder är Kenya. Men trots förbudet utsätts många fortfarande för ingreppet.

Trenden med könsstympning håller på att vända i Kenya och medvetenheten kring farorna med ingreppet är större i dag. Trots detta utsätts fortfarande 89 procent av alla flickor inom massajkulturen. En av dem är Josephine.
– Jag fick sitta på ett getskinn på marken när de skar i mig. Jag blödde mycket och det tog nästan en månad innan mina skador hade läkt, berättar hon.

Josephine bor i Oldonya Le Nkomond. Hon var tolv år när hon genomgick könsstympningsritualen, som är något av det grövsta en människa kan utstå. Hon skars med ett smutsigt rakblad och tvingas nu leva med den livslånga smärta som är ett resultat av ingreppet.
– Man säger att det är en tradition som är bra för kvinnan, där hon går från att vara barn till att bli vuxen. Själv har jag insett att man i stället förlorar väldigt mycket, säger hon.

Josephine är medlem i den lokala kyrkan, och just kyrkan har en viktig roll att spela i att bryta den djupt rotade tradition som könsstympningen är. I ett projekt som PMU stödjer, via partnersamfundet FPFK, har man genom utbildning och dialog sett hur attityden sakta men säkert förändrats kring sedvänjan.
– Vi jobbar med att komma nära folket genom samhällsdialog. Genom samtal i smågrupper får deltagarna lära sig om sina rättigheter, säger Jane Lanoi som är projektledare.
För Josephine blev utbildningen från ENAI avgörande.
– Genom utbildningen har jag förstått att det inte finns några fördelar och kyrkan har lärt mig att det är fel att medverka till att oskyldigt blod spills. Inget av mina sex barn har könsstympats, säger Josephine.

PMU jobbar främst i de länder som rankas som allra fattigast. Många trosbaserade organisationer har en stark tradition att arbeta inom hälsa och utbildning. Oftast fokuseras kvinnor och barn, eftersom de nästan alltid är fattigare och mer utsatta än männen. Kvinnor och män ges stöd att organisera sig på olika sätt, t ex genom att bilda kooperativ. Ett brett nätverkande och samarbete med skyldighetsbärare, ffa myndigheter, är viktigt och ökar hållbarheten och resultaten. I vissa konfliktdrabbade områden, där staten är mycket svag, bygger lokala partner hälsoposter, sjukhus och skolor.