Så många som 20 procent av den manliga befolkningen kan ha blivit utsatt för sexuella övergrepp. Men det är inget de kongolesiska männen talar högt om. Om övergreppet kommer till allmänhetens kännedom får det stora sociala konsekvenser för den utsatte. Som ett led i att förbättra situationen utmanas nu samhällets maskulinitetsnorm.
De pekas oftast ut som förövare, men männens egen utsatthet talas det i princip aldrig om. Av förklarliga skäl. När så många kvinnor systematiskt våldtas eller utsätts för sexuellt våld varje timme är det få som uppmärksammar de pojkar och män som också faller offer för brutala övergrepp. Och i Demokratiska republiken Kongo förväntas en man vara stark och ensam kunna hantera svåra situationer. Alltså söker en man inte vård för sina fysiska och psykiska skador, utan bär dem själv i tysthet.
Från barnsben får kongolesiska pojkar lära sig att det bara är kvinnor som gråter. Att en riktig man klarar alla omständigheter själv. Just frågan om sexuellt våld blir därför extremt känslig. Om övergreppet kommer till allmänhetens kännedom får det stora sociala konsekvenser för den utsatte.
– Männen blir diskriminerade, utpekade, exkluderade. Även inom den egna familjen. De känner sig utsatta, skamfyllda och sårbara. En man som har blivit utsatt för sexuellt våld förlorar sin manlighet och betraktas av omgivningen som svag. Det ligger därför i sakens natur att inte berätta, inte för någon. I stället bär man lidandet själv, förklarar Ali Bitenga, forskare vid Panzisjukhuset i Bukavu, som tillsammans med andra forskare tagit fram studien: A man never cries: barriers to holistic care for male survivors of sexual violence.
Forskaren Ali Bitenga, vid Panzisjukhuset i Bukavu, har tillsammans med andra forskare tagit fram studien ”En man gråter aldrig”. Foto: PMU/Mikael Jägerskog
Man skulle kunna tro att situationen i det krigshärjade och våldsdrabbade landet skulle ha förbättrats vid det här laget, eftersom DR Kongo inte omnämns i medierna i samma utsträckning. Men konflikterna om de åtråvärda mineralerna fortsätter och har hittills tvingat över fem miljoner människor på flykt.
Värst drabbas kvinnor och barn när krigsherrar och gerillagrupper använder våldtäkt och förnedring som vapen för att ta kontrollen över gruvdriften. Hur många pojkar och män som har utsatts för sexuellt våld är svårt att veta, eftersom mörkertalet är stort. Men med tanke på hur utbrett våldet är uppskattar Ali Bitenga att det kan vara så många som 20 procent av den manliga befolkningen. Av de 80 000 patienter som det numera världsberömda Panzisjukhuset behandlat är dock endast en procent män.
– En av männen som jag intervjuade under studien sa: “Jag skulle hellre dö, än att söka vård för en kvinnofråga”. En annan oroade sig för att ingen skulle ta hand om hans familj om övergreppet kom ut, berättar Ali Bitenga.
Panzisjukhuset, som mottagaren av Nobels fredspris doktor Denis Mukwege har vigt sitt liv åt, bedriver en holistisk behandlingsmodell som innebär att man inte bara hjälper överlevarna efter sexuellt våld att få medicinsk hjälp för sina fysiska skador, utan också att man har program för att bearbeta psykiska trauman. Sjukhuset erbjuder dessutom juridisk hjälp och anordnar enklare yrkesutbildningar. Fokus har dock i första hand varit på kvinnors utsatthet, så programmen är utformade efter deras behov.
Ali Bitenga hoppas att det internationella givarsamfundet ska få upp ögonen även för männens utsatthet så att vårdprogram och rehabilitering framöver även kan anpassas efter deras behov.
Parallellt bedriver Panzi foundation Badilikaprojektet som utmanar patriarkala normer och strukturer i samhället genom att öka kunskapen om mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors rättigheter.
– Och man måste börja redan i unga åldrar för att förändra maskulinitetsnormen i samhället, så att det blir en annan inställning till vad det är att vara man, säger Ali Bitenga.
Om Badilikaprojektet:
Badilika betyder förändring och genom projektet arbetar man för att förändra destruktiva kulturella beteenden och attityder genom att bland annat prata om positiv maskulinitet. Insatserna görs genom att exempelvis skapa lokala jämställdhetskommittéer, men man bedriver också påverkansarbete gentemot lokala och nationella myndigheter, skolor och inte minst kyrkor. Efter år av krig och våld saknas tilliten till myndigheterna men kyrkan har ett stort inflytande. Därför är det viktigt att religiösa ledare, pastorer och andra inflytelserika personer är med och stöttar och driver på arbetet med jämställdhet.
