Hundratusentals kvinnor och flickor dör varje år i orsaker som har med graviditet och förlossning att göra. Ofta helt i onödan eftersom många dödsfall hade kunnat förhindras.
Hundratusentals kvinnor och flickor dör varje år i orsaker som har med graviditet och förlossning att göra. Ofta helt i onödan eftersom många dödsfall hade kunnat förhindras.
För var 100 000 barn som föds i Burundi är det 494 mammor som inte överlever förlossningen. Mödradödligheten är en av de högsta i världen. Lyckligtvis har den globala mödradödligheten sjunkit, men fortfarande dör en kvinna varannan minut i samband med graviditet och förlossning, trots att de flesta dödsfallen hade kunnat förhindras.
Så här års är det nog en och annan höggravid som oroar sig inför förlossningen. Inte bara av rädsla för att komplikationer ska tillstöta, utan kanske främst för att det inte ska finnas någon vårdplats på kliniken när det väl är dags att föda. Fullbelagda eller nedlagda avdelningar och brist på barnmorskor ser ut att bli en utmaning för den svenska förlossningsvården även i sommar, då födande riskerar att bli hänvisade till andra län eller tvingas föda i utrymmen som inte är avsedda för barnafödande.
I ett globalt perspektiv är vi ändå lyckligt lottade. Skillnaderna i förlossningsvården mellan länder är stor och mycket orättvis. Varannan minut dör en kvinna världen över till följd av graviditet och förlossning. Värst är situationen i länderna söder om Sahara, där 70 procent av de som inte överlever bor. Av 100 000 förlossningar dör i genomsnitt 545 kvinnor. I Sverige är motsvarande siffra 5.
Den globala mödradödligheten har de senaste decennierna sjunkit med nästan 38 procent men alltför många flickor och kvinnor dör fortfarande och arbetet för ökad tillgång till mödrahälsovård måste fortsätta. Det är många faktorer som påverkar mödradödligheten: kvinnornas rättigheter i hemmiljön, möjligheten att ta sig till kliniker och sjukhus, samt kvalitén på den hälsovård som erbjuds.
Fattigdomen är förstås en av orsakerna bakom de höga dödstalen i världen bland kvinnorna, men även bristen på jämställdhet. Det tar sig bland annat uttryck genom religiösa föreställningar, okunskap om familjeplanering, avsaknad av sexualundervisning och preventivmedel, destruktiva seder som till exempel könsstympning av flickor, och att män inte tar ansvar för den egna sexualiteten. Kvinnorna har sällan möjlighet att själva bestämma över sin egen kropp eller att fatta informerade beslut kring om, när eller hur många gånger de vill bli gravida. Ändå är det deras liv som används som insats, trots att risken att inte överleva är stor i många länder.
Ytterligare en av anledningarna till att så många gravida dör är avsaknaden av god hälsovård. Och även om mödravård skulle finnas inom räckhåll gör avstånden, de dåliga vägarna och bristen på transporter att få gravida kan ta sig till hälsokontrollerna. Komplikationer som vanligtvis kan upptäckas genom enkla provtagningar, som exempelvis graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning, kan innebära stora hälsorisker för såväl mammor som bebisar.
Närmare 95 procent av alla gravida i Burundi går till fots när de ska söka sjukvård, så när det väl är dags att föda är det många som inte hinner fram till förlossningskliniken efter att värkarbetet satt igång. Många tvingas föda på en filt vid vägrenen utan att få hjälp med komplikationer som kan uppstå, som att mamman förlorar för mycket blod eller får blodförgiftning, eller att barnet får syrebrist. Tillstånd som kan vara livshotande. De behöver också få hjälp med att ta hand om efterbörden, det vill säga moderkakan och med att klippa av navelsträngen, och för många slutar det illa. Andra gravida väljer istället att föda hemma, under enkla och ohygieniska förhållanden, utan assistans från en barnmorska, läkare eller sjuksköterska.
