Pingstförsamlingarna samlade till Rådslag i Gävle ställer sig bakom kraven på att inte räkna av svenska flyktingkostnader från biståndet. I ett gemensamt uttalande från årsmötet menar Pingströrelsen att det går att visa solidaritet med de ukrainska flyktingar som kommer till Sverige, utan att dra undan mattan för världens mest utsatta.
Det var ett enhälligt möte som under lördagen antog uttalandet som vänder sig mot regeringens beslut att göra Sverige till biståndets största mottagarland. Beslutet att minska biståndsbudgeten med 9,2 miljarder kronor får inte bara stora konsekvenser för de insatser som redan pågår utan även för möjligheten att på lång sikt minska fattigdomen och utsattheten i världen. Det minskar även förtroendet för Sverige.
– Det är uppseendeväckande och oacceptabelt att vår regering under innevarande budgetår låter de mest utsatta få radikalt minskat stöd genom att skära ner på biståndet på det sätt som nu sker. Kyrkorna och andra biståndsaktörer verkar nu stå mer ensamma än tidigare inom internationell solidaritet när vi istället borde kunna göra detta tillsammans som helt svenskt samhälle, säger Daniel Alm, föreståndare för Pingst – fria församlingar i samverkan, i en kommentar till uttalandet.
Biståndet behöver öka när utvecklingen går bakåt
2021 var det första året sedan 1990 som den globala kampen mot fattigdom gick åt fel håll, och under 2022 fortsätter den negativa trenden. Coronapandemins effekter slår fortsatt hårt, samtidigt som klimatförändringarna och de kraftigt stigande matpriserna till följd av invasionen av Ukraina förvärrar en redan svår situation i flera utsatta länder i världen.
– Jag var nyligen på besök i Sydsudan, där antalet människor i behov av humanitärt bistånd i början av året hade ökat till 8,3 miljoner. Det är mer än 70 procent av befolkningen. Och alla vittnade nu om hur denna situation ytterligare förvärras, konstaterar Niclas Lindgren, direktor för PMU.
Förödande konsekvenser på lång sikt
Men det är inte bara de akuta behoven som ökar. När fattigdomen djupnar och människor tvingas fokusera på att överleva får det också långsiktiga effekter på utvecklingsfrågor som demokrati, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling.
– I Sydsudan påverkar det exempelvis barns skolgång och nödvändiga satsningar på landets sjuk- och hälsovård. Detta i ett land där sju av tio över 15 år inte kan läsa och skriva, och där mödradödlighet är en av de högsta i världen, säger Niclas Lindgren, som tillsammans med företrädare för andra biståndsorganisationer fört en intensiv dialog under våren med beslutsfattare för att förmå regeringen att ändra beslutet om att ta från biståndet genom så kallade avräkningar.
De frysta biståndspengarna behövs i världen
Sverige gör de största nedskärningarna i biståndet av alla länder i OECD. Beslutet baseras på en tidig prognos från Migrationsverket om hur många flyktingar från Ukraina som förväntades komma 2022. Efter att Migrationsverket reviderade sin flyktingprognos i april skulle regeringen kunna återföra 3,5 miljarder kronor till biståndet.
Men biståndsminister Matilda Ernkrans meddelade nyligen i ett brevsvar att regeringen har beslutat att ha ”fortsatt handlingsutrymme” och avvakta med utbetalningarna. Under tiden varnar Oxfam för att 263 miljoner människor under året kommer att tvingas in i extrem fattigdom. I ett sådant läge behöver biståndet öka, inte minska.
Förväntan på nuvarande och framtida regeringar att stärka biståndet
Representanterna för de 440 svenska pingstförsamlingarna lovar i uttalandet att själva göra vad de kan för att öka den egna insamlingen och på så sätt tillskapa resurser för att minska effekterna av nedskärningarna på kort sikt, även om det i sig inte kommer att täcka behoven.
Samtidigt uttalar årsmötet en förväntan på nuvarande och framtida regeringar att stärka biståndet, säkra dess kvalitet och att avstå från att göra avräkningar, för att inte ställa utsatta grupper emot varandra.
Läs uttalandet här!
