Regeringen har presenterat sin nya politik för biståndet. Mikael Jägerskog, senior policyrådgivare på PMU, konstaterar att de allra fattigaste och allra mest utsatta riskerar att prioriteras ned.
– Det svenska tänket med biståndet, oavsett politisk färg, har under lång tid varit att vi satsar våra biståndsmedel i de mest utsatta och krisdrabbade områdena. Lokala prioriteringar och lösningar har varit viktigt och styrande men nu ska svenska prioriteringar och intressen istället prioriteras, säger Mikael Jägerskog.
Efter lång väntan har regeringen tillslut lanserat sin nya reformagenda för biståndet, så kallad ”Bistånd för en ny era – frihet, egenmakt och hållbar tillväxt”. Ett ramverk som kommer att styra svenskt bistånd under kommande år.
Trots att OECD/DAC har gett svenskt bistånd väldigt högt betyg så vill nuvarande regering göra en omfattande och snabb förändring. Frågan är hur stor förändringen blir i förhållande till tidigare och vad som främst paketeras om och presenteras på ett nytt sätt.
Mikael Jägerskog på PMU kommenterar:
”PMU har under året fört en aktiv dialog med politiska företrädare och det är glädjande att se att det riksdagsförhandlade målet med biståndspolitiken finns kvar, något vi tillsammans med organisationer inom civilsamhället genomgående har lyft. Vi är samtidigt mindre nöjda med perspektivskiftet där biståndspolitiken ska underordna sig andra politikområden såsom säkerhetspolitik och utrikeshandelspolitiken istället för tvärt om. Det här innebär att en stor del av biståndet kommer att skifta fokus från låginkomstländer till medelinkomstländer där det finns större möjlighet för goda affärer för svenska företag, men också att närområdet prioriteras.
Vi på PMU konstaterar att samverkan mellan biståndsaktörer och näringslivet i sig inte är något nytt och att svenska företag bör bidra betydligt mer än i dag till de globala hållbarhetmålen. För att FN:s utvecklingsmål ska gå i rätt riktning är det viktigt att betydligt fler aktörer (t.ex. företag, filantroper och världen rikaste) satsar på världens utsatta områden, så samverkan är välkommet.
Reformagendan lämnar dock en del frågetecken kring Sverige fortsatta engagemang i några av världens mest utsatta länder, såsom Sydsudan, Burkina Faso och Mali, om företag inte är villiga att investera där. Regeringens fokus på att biståndspengar ska användas i områden där också svenska handelsintressen gynnas riskerar att urholka idén med det svenska biståndsmålet som värnar världens mest utsatta. Tilltron till just svenska företag är stor hos regeringen och det bör därför påpekas att just svenska företag f n ligger högt på korruptionsindex globalt. Ett starkt näringslivfokus behöver alltså också åtföljas med stort fokus på transparens, något som är en självklarhet inom övrigt bistånd.
I världens samlade arbete för att bekämpa fattigdom och utanförskap har parollen länge varit ”Leave no one behind”. För att minska risken att världens fattigaste lämnas utanför är det avgörande att stödet via det svenska civilsamhället inte drabbas av de landsfokuseringar som nu kommer att göras. Det är viktigt att PMU och andra svenska organisationer, uppbackat av svenska biståndsmedel, även fortsättningsvis kan arbeta i riskmiljöer och länder där vi har nätverk och möjligheter att agera, för de allra mest utsatta. Detta kommer vi fortsätta lyfta i dialogen med regeringen. Den stora frågan blir vilka länder som blir kvar nu när regeringen sätter en gräns på 30 länder för det bilaterala biståndet.
Utvecklingssamarbetet ska enligt regeringen inriktas mot områden där Sverige kan bidra med tydliga mervärden. Vår fråga blir vem som ska avgöra var vi som svenska aktörer bidrar med ett mervärde, och om formuleringen primärt syftar på företags kunnande eller om civilsamhället och företags mervärde är lika värdefullt.
Vi är försiktigt positiv till delar av reformagendan men avvaktar regleringsbrevet som förtydligar detaljer och budgetfördelningen.”
