PMU och representanter för Smyrnakyrkan i Göteborg och andra svenska församlingar på plats i Bukavu när hundra år av samhörighet och samarbete mellan Sverige och DR Kongo firades.

Församlingsrörelsen CEPAC bildades 1921 då de första svenska pingstmissionärerna kom till DR Kongo. Rörelsen har hundra år senare omkring tre miljoner medlemmar och är en betydelsefull social aktör i landet. Utöver de 1306 enskilda församlingarna bedriver CEPAC ett omfattande socialt arbete genom sina 1978 grund- och gymnasieskolor, fem större och 28 mindre sjukhus och 312 hälsokliniker. Av sjukhusen är Panzi det mest kända. Det finns också universitet med fem fakulteter med fokus på medicin, ekonomi, agronomi, sociologi och teologi.

PMU:s representanter upplevde ett firande med enormt mycket värme, kärlek och hopp. Trots alla utmaningar. Att verka i ett sammanhang som så tydligt är drabbat av långvariga konflikter har förstås satt sin prägel även på kyrkan.
– Men om det är något som hundra år av verksamhet visar så är det att man som rörelse orkat stå kvar och vill fortsätta att vara en positiv kraft i samhället, konstaterar Mikael Jägerskog, policy- och påverkanschef som tillsammans med direktor Niclas Lindgren deltog i festligheterna. Jubileet skulle ha genomförts förra året, men pandemin tvingade arrangörerna att skjuta fram högtidlighållandet.
– Det är verkligen fantastiskt att möta alla hjältar vi har förmånen att jobba med runt om i världen, säger Niclas Lindgren, och berättar att de har besökt projekt, sjungit och dansat, fört goda strategiska samtal om nästa steg, haft samtal om jämställdhet och våldet mot kvinnor, skrattat och gråtit, känt hopp och förtvivlan, lyssnat till starka tal om kyrkans samhällsansvar och till berättelser om vad det verkligen innebär att vara fast i fattigdom, utsatthet och rättslöshet.
– Det är stort att man får vara med, lägger han till.

Musiken öppnade dörrar

Smyrnakyrkan representerades bland annat av musik- och pastorsparet Carina och Urban Ringbäck som tillsammans med PMU besökte några av de verksamheter som Smyrna och andra svenska församlingar stöttar. Besöken har dokumenterats och filmmaterialet kommer användas i samband med de körhelger som PMU och paret Ringbäck arrangerar ihop.

Vad betyder sången och musiken i mötet med andra kulturer i svåra miljöer?
– Gitarren, eller kanske man ska säga musiken, var en dörröppnare. Vi kunde mötas i musiken och sjunga tillsammans. Det var en fantastisk upplevelse att komma till Panzisjukhusets morgonbön med personal, anhöriga och patienter, många av dem våldsutsatta, och höra dem sjunga sånger som andas tacksamhet och förtröstan. Tankarna gick till arbetarna på bomullsfälten i slaveriets Amerika där sångerna gav kraft att orka. Vi hade med oss en sång som var skriven till vårt hundraårsjubileum av Kongomissionen här i Sverige i höstas och den nådde verkligen fram. Vi kunde sjunga tillsammans: ”Kongo Sweden, tuko pamoja, (vi är tillsammans)” i finalen på firandet och fick med oss hela stadion med kanske 15 000 människor, berättar Urban.

Vilka är dina starkaste intryck, Carina?
– Mycket satte spår för livet. Panzisjukhuset denna hoppets oas. Handikappcentret Mephiboset, där varje litet framsteg sågs som ett mirakel. Där personer med funktionsvariationer, som ofta göms undan, lyfts fram som värdefulla och älskade, och där många fått en framtid med möjlighet att försörja sig. Vi var också ute i byarna och såg hur mycket som kunde uträttas under oerhört enkla förhållanden, där mödravård och förlossning ägde rum i samma rum på kanske 10-15 kvadrat. Att höra doktor Mukwege gjuta mod i landets kvinnor, och för övrigt tala profetiskt skarpt till både män och kvinnor om landets situation utan att det slutar i hopplöshet, beskriver Carina.

Vad tar ni med er hem?
– Längtan efter fred. Det är svårt att se hur kriget fortfarande efter 30 år hindrar samhällsutvecklingen. Det måste ske en förändring, och det finns hopp trots allt. Och att vi idag från Sverige kan bidra till förändring, precis som våra pionjärer. Vi tar också med några sånger att översätta och filmat material till våra  musikhelger i Sverige tillsammans med PMU-teamet. Vi hoppas att de helgerna ska få inspirera till nya insatser både för Kongo och för övriga världen, avslutar Urban.

Mer information om körhelgerna