Herdarna i nordvästra Kenya har länge konkurrerat om betesmarker och vattendrag. Boskapsstölder är vanliga och nu driver torkan på de våldsamma konflikterna som drabbar alla. Unga herdepojkar tvingas sluta skolan, måste beväpna sig och många får sätta livet till.
Herdarna i nordvästra Kenya har länge konkurrerat om betesmarker och vattendrag. Boskapsstölder är vanliga och nu driver torkan på de våldsamma konflikterna som drabbar alla. Unga herdepojkar tvingas sluta skolan, måste beväpna sig och många får sätta livet till.
Herdesamhällena i Turkana och Pokot i nordvästra Kenya har länge konkurrerat om betesmarker och vattendrag till sina hjordar. Så kallade cattle raids, alltså boskapsstölder, är vanliga och nu driver den långvariga torkan driver på konflikterna då herdarna tvingas valla boskapen in på varandras områden. Bara fem kilometer från trettonåriga Davids by i Dungdung i västra Pokot, slog beväpnade boskapsägare från Turkanasidan helt nyligen till.
Med en snabb rörelse fångar David in en brunfläckad vit bagge genom att ta ett stadigt grepp runt örat. Han svingar lätt över det ena benet, kniper åt med knäna runt kroppen om det stretande djuret och känner vant igenom ansiktet och halsen med flinka fingrar för att plocka bort skräp och söka efter eventuella sår. David tar ut getterna från inhägnaden varje morgon. Han räknar hur många han har av varje färg och storlek och beger sig bort till floden för att hämta vatten. I handen har han sin herdestav och en cirka 15 centimeter hög träpall. Den kan även bli huvudkudde när dagarna blir långa och enformiga. På eftermiddagen vänder han tillbaka. Getterna behöver han inte samla in.
– De känner på sig när det är dags att gå och rör sig hemåt med flocken, berättar han.
Vi möter honom en torsdagsförmiddag när han borde vara i skolan. Men tretton år gammal är David ett av alla barn som av olika anledningar tvingats hoppa av. Det kan handla om tidiga graviditeter, att flickor gifts bort eller att barnen måste hjälpa till med familjens försörjning. Trots att Davids pappa hade sålt av hela sin hjord räckte inte pengarna till sonens skolgång. Nu vallar han
istället en bekants getter. Han tycker att det är okej men saknar skolan.
– Jag tycker om matte och engelska och ska bli lärare när jag blir stor, säger han och berättar att pappa har sagt att han ska få börja igen när de fått ihop pengarna.
Men just nu ser det inte ljust ut för David. Pandemin förvärrade skolgången för barnen 2021 och i år är det främst den långvariga torkan som försvårar redan fattiga förhållanden. På sina håll har det inte regnat på flera år. Så när vardagen handlar om hur man ska få mat på bordet är det inte barnens skolgång som står högst upp på föräldrarnas prioriteringslista. Och om föräldrarna själva inte är läs- och skrivkunniga så förstår de inte alltid vikten av utbildning eller har heller inte fått kunskap om barns rättigheter.
Istället riskerar unga pojkar som David i Turkana och Pokot att dras in i den våldsamma spiral av boskapsstölder och hämndattacker som deras äldre bröder, fäder och manliga släktingar redan är en del av. När tillgångar inte mäts i pengar
utan i boskap blir djuren hårdvaluta och föremål för stölder.
Inför en räd skickar angriparna först över spejare för att utforska hur många djur som finns och för att beräkna hur stort motståndet kan tänkas bli. Därefter formerar man krigarna för att övermanna fiendesidan och få med sig deras boskap hem. I de våldsamma plundringsräderna och hämndattackerna har många krigarherdar fått sätta livet till. David har hört talas om boskapsstölder men är inte orolig för egen del, trots att han större delen av arbetsdagen vandrar ensam med getterna uti den ensliga terrängen.
– Boskapsstölder sker inte i det här området, förklarar han. Och skulle någon komma för att stjäla getterna så kan jag försöka
gömma sig.
Han drömmer om att bli rik och få en stor familj. I Pokot praktiserar man månggifte så på önskelistan står tre fruar och tjugo barn.
Ska dina barn också valla getter?
– Det får de välja själva, men jag vill att de ska gå i skolan, svarar David.
