Mercy vill bli domare för att förbjuda barnäktenskapen, men hon är rädd för att bli gravid och för att föräldrarna inte ska ha råd med skolan. I bägge fallen skulle hon förmodligen giftas bort och tvingas ge upp studierna.
Mercy vill bli domare för att förbjuda barnäktenskapen, men hon är rädd för att bli gravid och för att föräldrarna inte ska ha råd med skolan. I bägge fallen skulle hon förmodligen giftas bort och tvingas ge upp studierna.
Hon drömmer om att bli domare för att kunna förbjuda barnäktenskapen men är rädd för att bli gravid eller för att föräldrarna inte ska ha råd med skolpengen. I bägge fallen skulle hon förmodligen då själv giftas bort. Och den krassa verkligheten är att mycket måste ännu till för att hennes dröm ska kunna slå in.
Fredsklubben i grundskolan i Kakong, hälsar oss välkomna genom att tåga in i klassrummet och sjunga en sång det svänger om. Iklädda knallgula skjortor och mörkblå shorts alternativt knälånga kjolar radar eleverna upp sig i skoluniform framför svarta tavlan, dansar och klappar i takt. ”Happy, happy, happy day. Happy to see another day”.
Vi dras först med i glädjen men slås plötsligt av allvaret i sångtexten, för i Rift Valley-provinsen i nordvästra Kenya är det inte självklart att det finns någon morgondag. Inte bara på grund av att den pågående torkan hotar att slå ut tillgången till mat – utan också för att de fattiga förhållandena i området tvingar barnen att bidra till försörjningen. För pojkar handlar det då om att valla familjens boskap där de riskerar att dras med i den våldsspiral av boskapsstölder som brutalt berövat många unga herdar livet. För flickor innebär det istället att bli bortgifta i utbyte mot ny boskap. Och i ett herdesamhälle där tillgångar mäts i kreatur är risken stor att morgondagen på ett eller annat sätt tas ifrån barnen.
13-åriga Mercy Atabo har hittills haft tur. Hennes föräldrar vill att hon ska få en utbildning så att hon inte ska behöva leva samma liv som de har gjort.
– Men jag är rädd för att mina föräldrar inte kommer att ha råd att betala skolavgiften efter grundskolan, säger hon oroligt.
Flera av hennes jämnåriga vänner har redan hoppat av skolan. De har blivit med barn eller bortgifta. Gravida för att någon tvingat sig på dem. Bortgifta för att de unga männen i närområdet inte vill gifta sig med gravida tonårsflickor. Föräldrarna ser då ingen annan utväg än att ge bort döttrarna till äldre män, som oftast redan har ett antal fruar och barn. Den kenyanska lagen om obligatorisk skolgång och förbud mot att gifta bort minderåriga står sig slätt mot nöden och behoven, liksom mot skadliga traditioner och kulturella uttryck.
Helst skulle hon vilja gå i en internatskola eftersom livet utanför skolan är svårt. Hon pratar om det med sina vänner.
– Jag uppmanar mina vänner att komma till skolan. Så att vi inte blir offer för våldet, säger hon.
På eftermiddagarna deltar Mercy i den fredsklubb som PMU:s lokala partner Free Pentecostal Fellowship of Kenya stöttar. Eleverna får undervisning om fred och försoning och deltar i gemensamma utvecklingsfrämjande aktiviteter som att plantera träd eller plocka upp skräp från gatorna.
– Jag har lärt mig att utan fred sker ingen utveckling. Utan fred kommer vårt land splittras, säger hon allvarsamt och berättar att hon ser sig själv som en fredsambassadör med ansvar att gå emellan om andra i klassen bråkar.
Mercy försöker vara så mycket som möjligt i skolan och skulle vilja ha mer tid för att göra läxor hemma, men på eftermiddagarna måste hon hjälpa till med att hämta vatten och ved till hushållet.
– Jag vill fokusera på min utbildning så jag kan tjäna pengar, säger hon målmedvetet och berättar att hon ska bli domare för att ändra lagarna så att inga flickor får giftas bort.
– Och jag skulle inte tolerera mutor utan sätta dem som gifter bort barn i fängelse, för man måste ta konsekvensen av sina handlingar, förklarar hon.
PMU:s lokala partner FPFK anordnar fredsklubbar även för föräldrar så att de ska förstå att utbildning är bra och att flickornas värde går upp med studierna. Att döttrarna kommer att kunna bidra än mer till hushållet om de får studera.
FPFK pratar även med byäldste och de religiösa ledare, som ha stort samhällsinflytande, om farorna med att könsstympa flickor, om tonårsgraviditeter, boskapsstölder och om att ge inte bort sina barn innan de är vuxna.
Och sakta, sakta börjar situationen att förändras och hoppet om en ny morgondag att gry.
