”Jag är ledsen att jag inte hunnit vara så mycket online. Jag har haft fullt upp med att rädda flickor från att bli bortgifta.” Så inleder Abigael Naishorua Letuati ett svar i en mejlkonversation innan hon ger sig i kast med att svara på frågor om vilka utmaningar hon möter i arbetet med att utrota könsstympningen. Och det handlar bokstavligen om att rädda flickor. Från att bli bortgifta och från att bli könsstympade.
Könsstympning är djupt rotat i den traditionella synen på kvinnors status och roll. Det är den rit som ska initiera den unga flickan i vuxenvärlden och äktenskapet. Det är också ett sätt att kontrollera kvinnors sexualitet.
– Vårt huvudfokus är att helt utrota könsstympning. Genom utbildningsprojektet når vi både kvinnor och män, men också barn genom söndagsskola och rättighetsklubbar i skolan. Vi jobbar också gentemot kyrkoledare, bychefer och den lokala regeringen för att genom dem få till en förändring, säger Abigael.
Genom att skräddarsy aktiviteter som passar för respektive målgrupp kan de uppnå sitt syfte – att alla de möter ska förstå hur skadligt ingreppet är och få dem att aktivt välja bort att utsätta flickorna för könsstympningen.
De har inte förstått sambanden
– Vi besöker hemmen där vi berättar historier om kvinnors upplevelser från att ha blivit könsstympade. De flesta har ingen aning om hur könsstympning påverkar kvinnan och har inte förstått att smärtan de genomlider har ett samband med ingreppen, säger Abigael och berättar om de svårigheter de mötte när de först började arbeta i byarna.
När Abigael först kom till byarna låtsades byborna som om att könsstympning inte existerade där. Men när projektteamet hade skapat en relation med dem hade lyckats vinna deras förtroende så berättade de sanningen. Sedan dess har de sett många människor förändra sina attityder och beteenden.
– Kvinnor som tidigare utförde ingreppet har slutat könsstympa och flickor vågar nu säga ifrån och anmäla sina föräldrar om de tvingar dem att könsstympas berättar hon.
Bakslag efter pandemin
Tyvärr har pandemin inneburit ett bakslag i arbetet mot kvinnlig könsstympning, eller Female Genital Mutilation (FGM) som den engelska termen lyder. Med sviktande ekonomi har en del av omskärerskorna återigen börjat utföra ingreppen, helt enkelt för att de måste försörja sig. När föräldrarna fått det svårare ekonomiskt ser de heller ingen annan utväg än att mot en brudgåva ge bort sina döttrar i giftermål. Det förutsätter att flickorna är stympade. Det är därför viktigt förklarar Abigael att de som arbetar mot FGM även arbetar för att byborna ska hitta andra sätt att livnära sig på.
– Genom olika initiativ försöker vi ge dem verktygen att få makten över sin ekonomi så att de kan öka sin levnadsstandard utan att gå tillbaka till könsstympning.
Klimatförändringar ökar ingreppen…
Det finns också ett tydligt samband mellan klimatförändringarna och ökad könsstympning. Eftersom det inte har regnat på många år i området där Abigael arbetar, tvingas familjer till slut att flytta på sig för att överleva. Flickorna rycks då upp från den trygghet som skolgången ger och utlämnade till sina familjer ökar riskerna för att föräldrarna väljer att återgå till gamla traditioner.
… medan tillgång till vatten leder till färre ingrepp
En avgörande faktor i kampen mot könsstympning är därför om det finns tillgång till vatten i människors närområdet. Eftersom det är en kvinnogöra (och därmed även flickogöra) att förse familjen med vatten, riskerar flickorna att utsättas för sexuella övergrepp om de måste gå långa sträckor för att hämta vatten. Abigael och projekteamet har sett att tonårsgraviditeterna minskar när bybor får tillgång till vattenkällor. Även antalet fall av könsstympningar har gått ner när människor får vatten.
– Med vatten kan skolorna tillaga och erbjuda måltider på plats vilket gör det attraktivt för föräldrarna att skicka sina barn till skolan. Vi har sett hur inskrivningarna ökar. Vatten i skolorna gör det också möjligt för tonårsflickor att sköta sin hygien när de får mens, vilket innebär att de stannar längre, förklarar Abigael.
Gör ingreppen utomlands
Den kenyanska lagen förbjuder könsstympning sedan 2011 och målet för den tidigare presidenten Uhuru Kenyatta var att traditionen helt skulle ha utplånats vid 2022 års slut. Men få, om några, resurser tilldelades domstolsväsendet i jakten på förövarna och de flesta kommer därför undan den tandlösa lagen. För att vara på den säkra sidan väljer en del att ta med sig sina döttrar över gränsen till länder som inte bestraffar könsstympning. Men trots att även ingrepp utomlands är straffbart i Kenya så kommer många föräldrar undan med det, eftersom flickor inte vågar vittna mot sina anhöriga.
Flickor skickas tillbaka, könsstympas och gifts bort
En annan utmaning är att de flickor som räddats, eller själva har rymt hemifrån för att undkomma övergreppet, måste försörjas. När flickhemmen inte längre har råd att tillgodose flickornas boende och skolgång tvingas de skicka tillbaka dem. Föräldrarna som ofta inte klarar av ännu en mun att mätta, tvingar i sin tur flickorna att genomgå den stympning de hade klarat sig undan och gifter därefter bort dem.
– Det här arbetet är så viktigt för mig för det förändrar mänskligheten. När barnens rättigheter respekteras växer de upp utan hinder, de kan få en utbildning och lyckas i livet, säger hon.
Det handlar om att förändra hela samhället genom att kunskapen förs vidare från generation till generation.
– När ett barn har förstått och det i sin tur tillämpar sina kunskaper på sina barn åstadkommer vi en förändring som håller på sikt.