I decennier har stödet för ett svenskt bistånd på en procent av BNI varit starkt. Men den nya regeringen säger stopp och sparar 7,3 miljarder på nästa års bistånd, och ännu mer de kommande åren.
Spänningen var stor bland många biståndsvänner när den nye statsministern Ulf Kristersson (M) den 18 oktober äntrade riksdagens talarstol för att avge sin första regeringsförklaring. Skulle biståndsmålet avskaffas? Skulle Moderaternas förslag om att ta bort 30 procent av biståndsbudgeten bli verklighet? Eller kanske Sverigedemokraternas förslag om en halvering? Eller skulle KD:s och L:s linje att hålla fast vid 1%-löftet få genomslag? Så kom då beskedet som biståndsvännerna befarat: Löftet att ge en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) tas bort. Istället blev det en fast summa pengar, vilket visade sig vara 56 miljarder.
När så finansminister Elisabet Svantesson (M) den 8 november presenterade regeringens budget framkom att besparingen på biståndet blir 7,3 miljarder år 2023.
– Sedan ökar besparingen åren framöver, tillade hon.
Mikael Jägerskog, policyansvarig på PMU, kommenterar:
– Nivån på biståndet för nästa år är fortsatt hög men det är problematiskt att det sätts ett tak som gäller i flera år.
– I praktiken innebär det, givet att svensk ekonomi växer, att procentdelen för varje år minskar samtidigt som kostnader ökar och behoven inte täcks. Ännu mer problematiskt är det att andra länder tittar på hur Sverige agerar med biståndet och vi bidrar alltså till en negativ spiral och sjunkande biståndsnivåer globalt.
– Med denna takt är vi snart nere på 0,7 procent och det kommer att vara svårt att höja ambitionerna igen. Vi önskar att biståndsvänliga partier nu arbetar aktivt för att återgå till enprocentslöftet.
Men det var inte bara ”paradigmskiftet” – att avskaffa enprocentslöftet – som fick negativa reaktioner. Utrikespolitiken ska gynna svenska intressen, förklarade nye utrikesministern Tobias Billström (M) och den nye bistånds- och utrikeshandelsministern Johan Forssell (M) kompletterade med att biståndet ska gynna utrikeshandeln – vilket också markerades i budgeten. Det senare motiveras med att det på lång sikt är handel och ekonomisk utveckling som är vägen från fattigdom till välstånd.
– Vårt medskick till Forsell är att vi inte ställer oss bakom ett villkorat bistånd som ger tveksamma kontrakt till svenska företag, det blir ingen bra kombination. Samtidigt är en samkörning av utrikeshandelspolitiken och bistånd en möjlighet att företag engagerar sig och återinvesterar i länder där man är verksamma, säger Mikael Jägerskog.
Internationella överenskommelser kring biståndet, till exempel Parisagendan från 2005, slår fast att biståndet ska utgå från mottagarnas behov och intresse för att vara effektivt. Om svenska handelsrelationer ska prioriteras så kommer biståndet inte längre gå till världens
mest utsatta och glömda konflikter.
Ett besked från regeringen var att kärnstödet riktas om från multilaterala organisationer, som FN, till civilsamhället. Mikael Jägerskog kommenterar:
– Stöd till svenska strategiska partnerorganisationer har under flera år inte utvecklats i samma takt som andra delar inom biståndet och en korrigering är därför bra. Men det grundstöd som Sverige ger till olika FN-organ är samtidigt helt centralt och behöver fortsätta. PMU vill alltså inte att man ställer organisationerna emot FN, eftersom vi samarbetar och båda behövs.
I regeringen är det bara de mindre partierna Liberalerna och Kristdemokraterna som vill ha en hög nivå på biståndet. KD:s biståndspolitiska talesperson Gudrun Brunegård anser att regeringens beslut ger biståndet en större träffsäkerhet. Förutom att mer pengar kommer att gå via civilsamhällets organisationer pekar hon på prioriteringar med fokus på humanitärt stöd, fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser för
de mest utsatta.
I en debattartikel skriver Gudrun Brunegård om en annan nyhet: ett tak för avräkningar på biståndet på åtta procent för flyktingmottagande i Sverige: ”Det kommer alltså inte vara möjligt att, som socialdemokraterna gjorde tidigare i år, plötsligt dra tillbaka 18 procent av den totala biståndsramen utan förvarning, vilket medförde en minskning på 38 procent av biståndet till civilsamhällesorganisationerna.”
Mikael Jägerskog anser det nödvändigt med ett tak för avräkningar då de inte styrs av de som genomför biståndet utan utgår ifrån Migrationsverkets analyser av flyktingmottagandet i Sverige.
– Men vi tycker att taket ska vara lägre.
Frågetecknen från statsministerns framträdande i riksdagen den 18 oktober och efter finansministerns budgetpresentation rätades kanske ut till viss del. Men för biståndets försvarare är det tydligt vad som gäller: biståndet minskar kraftigt. Även om beloppet ligger fast för 2023-2025 blir det i framtiden förhandlingar som avgör nivån. Så frågetecknen finns kvar:
Avgörande för hur svaren blir på de här frågorna är förhandlingarna inom det nuvarande regeringssamarbetet, med två stora partier som i grunden vill förändra mer av biståndet än vad som hittills beslutats. Biståndspolitiken blir mycket mer än tidigare föremål för politiskt spel.
Text: Hasse Boström
