Emilia Khafizova, en 18-årig volontär och student från Zaporizhia i östra Ukraina, delar sin erfarenhet av att arbeta med krigstraumatiserade barn.
– Jag försöker prata med dem, hjälpa dem och ge lite glädje till dem i den här svåra situationen.
Rysslands storskaliga invasion av Ukraina startade när Emilia själv bara var 16 år. Hon beskriver hur hon tvingades bli vuxen alltför tidigt. Hon fick aldrig ta en vanlig examen, aldrig gå på studentbal och kunde inte fortsätta med fritidsaktiviteter. Vännerna flydde. Emilia sörjer över sin förlorade ungdomstid men det är också det som driver henne att arbeta som volontär.
– Jag vill att de ska få glada barndomsminnen och en normal barndom, säger hon.
Emilia är en av de volontärer som utbildas via Edobro för att kunna ge psykosocialt stöd till flyktingbarn i Ukraina. Hon berättar entusiastiskt om sommaraktiviteter och läger som anordnas för att ge barnen en stunds glädje och en känsla av normalitet mitt i kaoset. Det är sorgligt och ofta smärtsamt att möta traumatiserade barn, men Emilia önskar vara en ljuspunkt i deras tillvaro.
– Jag försöker le och vara lugn. Jag visar att det är okej att ha dessa känslor, att vara ledsen och arg. Och att jag också är rädd ibland. Men samtidigt vill jag visa på de fina sakerna i livet vi kan vara glada för.
Trots det pågående kriget försöker Emilia och hennes vänner leva så normalt som möjligt. Krigsfronten ligger bara 70 kilometer bort. Vardagen präglas av ständig oro och samtidigt försöker de hitta glädje och gemenskap. Emilia studerar statsvetenskap på distans. Hon drömmer om att kunna påverka politiska beslut för att förhindra liknande katastrofer och ge rättvisa åt dem som lider. Volontärarbetet är ett första steg på vägen, och det känns meningsfullt.
– Det här är det jag kan göra just nu. Att försöka skapa förändring för barnen.
Läs mer: BEHOV AV TRAUMABEARBETNING FÖR BARN I UKRAINA BARA ÖKAR
